År 2011 – en liten årskrönika

År 2010 var jubileernas år: Karolinska Institutet fyllde 200 år och SFSF 50. Jag var inblandad i bägge dessa firanden. Det ledde till att KI förärade mig en silvermedalj i början av året medan svensk fandom gav mig Alvar Appeltoffts minnespris, Alvarn, för 2010 vid Eurocon 2011. Denna den första europeiska sf-kongressen i Sverige dominerade min verksamhet fram till juni när den ägde rum på Tekniska högskolans kårhus i Stockholm. Eftersom jag är kassör för kongressen har jag fortfarande en hel del med den att göra. Före kongressen var det svårt att hinna med så mycket kongressande men efter den har jag varit på Finncon/Animecon, November och SF-dag på Tekniska museet. Lagom för att få den senare annonserad i SF-Forum lyckades jag få ut nr 118 av denna överlevande representant för pappersfanzinen.

På KI har jag deltagit i några betygsnämnder vid disputationer, och jag deltog i den kommitté som genomförde KIs 13:e utbildningskongress med temat Bedömning för kvalitet – från kunskap till kompetens.

Bosse 9 mån

Familjen har utökats med ett barnbarn, Bodils son Bo kallad Bosse, född på internationella kvinnodagen 8 mars. Slutligen har också 2011 varit ett jubileumsår – den 18 december 1961 träffade jag Margareta som jag sedan dess varit tillsammans med.

Science fiction-dag på Tekniska museet

Stockholm, 10 december 2011

Traditionellt brukar SFSF ordna ett julmöte som samlar ett halvdussin Stockholmsfans, bestående mest av styrelsen. Lokalen har varit Forodrims källarlokal på Kungsholmen eller helt enkelt Carolinas vardagsrum. Denna gång samarbetade man med Tekniska museet som upplät en stor lokal, Stallet, som dessutom innehöll ett mindre kafé. Ungefär ett femtiotal personer dök upp, men av dessa var många barn som var mest intresserade av ballongtillverkning i Maria Ballongprinsessan Byquists regi. Barnen var naturligtvis inte helt tysta men genom att det fanns en utmärkt ljudanläggning gick det bra att ha föredrag parallellt med detta.

Musiken i sf

Jörgen Städje

Dagen inleddes med att Jörgen Städje presenterade ”sf-musik”, dvs filmmusik från t ex Forbidden Planet, Star Trek Voyager, Close Encounters of the Third Kind och 2001 (An der schönen blauen Donau) och elektronisk musik av bl a Ralph Lundsten.

John Wyndham och det brittiska imperiets undergång

Jerry Määttä höll ett föredrag om sin forskning kring John Wyndham, som han bedrivit på SF Foundation i Liverpool under ett halvår. Där finns det mycket omfattande John Wyndham Archives, som han fick tillgång till.

John Wyndham kallades John Harris till vardags och han slog igenom brett, troligen genom sin jordnära stil och goda personteckningar. Den engelska nya vågen hade egentligen Wyndham att tacka för mycket men Aldiss och Ballard kritiserade honom för hans ”cozy catastrophes”, en beteckning som är klart missvisande enligt Jerry. Wyndham säljer fortfarande bra och Jerry hittade hans böcker i de bokhandlar han besökte. Trots hans popularitet finns det inte mycket forskning kring Wyndham, men David Ketterer har skrivit en biografi, Trouble with Triffids. Eftersom Wyndham brände alla privata brev har Ketterer fått pussla ihop hans liv med ledning av broderns anteckningar och änkans dagböcker.

Jerry Määttä

Varför fick då Wyndham sådant genomslag? Jerry förklarar det med att han slog an en nerv med sina symboliska gestaltningar av kriser efter världskrigen, som innebar att det brittiska imperiet föll samman. Hans mest populära bok är nog The Day of the Triffids. Som Triffidernas uppror var det den första boken som marknadsfördes som science fiction i Sverige. Till denna återkom Jerry på slutet.

I The Kraken Wakes (1953), Vidundret vaknar på svenska, smälter isarna och London översvämmas, vilket känns påtagligt aktuellt. Vidundret hindrade också sjöfarten liksom att tyskarna hindrade den under kriget, ”Britain rule the waves” gällde inte längre. England blev sönderbombat med ransonering och andra umbäranden, ”won the war but lost the peace”. The Chrysalids (1955), på svenska Den stora hemsökelsen är en efterkatastrofenroman om tillståndet efter ett kärnvapenkrig. En perverterad kristendom förföljer de nya som är telepater, vilket enligt Jerry ska tolkas som att traditionalister hindrar utvecklingen i England.

The Midwich Cuckoos anser han vara Wyndhams bästa bok, som förvånansvärt nog inte översatts till svenska. I den är barnen inte bara telepater utan dessutom helt lika varandra. I den senaste engelska utgåvan har Adam Roberts ett förord där han förklarar att barnen ska symbolisera judiska barn. Det anser Jerry vara osannolikt med tanke på att de är gyllenblonda, och snarare är nazityska. Hur som helst beter sig barnen inte som de vuxna, och de ger en bild av det uppväxande släktet och dess ungdomskultur i England på 50-talet. Fientligheten mot barn- och ungdomskultur finns enligt Jerry fortfarande i Storbritannien, t ex med speciell lagstiftning, och detta har kritiserats av UNICEF.

The Day of the Triffids har filmatiserats åtminstone tre gånger. Katastrofen kan ses som en skildring av Blitzen, och skildringen visar olika sätt att klara sig. Ska samhället utvecklas åt vänster eller höger? Triffiderna har av David Ketterer föreslagits symbolisera nazityskar som invaderar, men Jerry menar att det snarare handlar om att de av Storbritannien koloniserade och förtryckta folken slår tillbaka genom en invasion. Triffidernas sätt att kommunicera genom att slå på sina stammar liknar djungeltrummor, och slagen med giftiga grenar kan symbolisera piskor som ofta fått symbolisera kolonialt förtryck. Wyndham beundrade Wells och The Day of the Triffids kan vara inspirerad av The War of the Worlds. I den är då marsianerna egentligen britterna, som invaderar kolonierna.

Martin Rundkvist

Epokernas kamp

Martin Rundkvists föredrag om epokernas kamp, dvs hur man kan tolka blandade fynd inom arkeologin, har jag avnjutit tidigare (se BEM 4 sid 27) men den smygande övergången från vetenskap till fantastik var lika underhållande denna gång. Tyvärr medgav inte tiden att han fick dra den slutliga poängen men helt nödvändig var den faktiskt inte.

Från spel till roman

Under titeln ”Från spel till roman” samtalade Erik Granström och Anders Blixt om sina fantasyromaner. På 70-talet spelade de Dungeons and Dragons och konstruerade spel utifrån dessa erfarenheter. Anders karakteriserade fantasyspel med orden ”muskler, magi, monster och mångfald men stillastående”, och som samhällsvetare tyckte han att just det stillastående var onaturligt. I hans bok Spiran och staven sker en utveckling, och tiden är upplysningstid med ”industrimagi”, dvs ganska sf-artat. Eriks värld Trakorien är snarare renässans, och han intresserar sig för ekonomi och makt. Att han är veterinär märks på de namn han sätter på platser i världen. Det har behövts många nya namn till det nya rollspel Svavelvinter som baseras på boken Svavelvinter som i sin tur baserades på rollspelet Svavelvinter, ungefär som skett med en del bokbaserade filmer. Trakorien bygger på renässansens Italien, Sumer och Akkad, republiken Rom och vår samtid.

Erik Granström och Anders Blixt

En skillnad mellan roman och rollspel är att i rollspel finns inga egentliga personligheter, medan i romanen är psykologin och utveckling av personerna viktig. En likhet är ändå att i båda tänker författaren på alternativa skeenden, ungefär som i ett schackspel. För Anders är det viktigt att ha slutet klart för sig, annars kommer han ingen vart. Det är farligt med alltför mycket bihistorier, och avskräckande exempel är då George R R Martin och Robert Jordan som båda excellerar i bihistorier så att det blir oklart vart berättelsen egentligen är på väg.

Roos

Genesis/Nemesis – a game of world creation

Under ledning av Roos fick några fans testa rollspelet Genesis/Nemesis. Vi skulle bilda några förföljda grupper med hotad kultur som flyr till en fjärran planet 2080, och det blev samer, socialdemokrater och sf-fans. Handlingen styrdes av en Tarot-kortlek och Roos och deltagarnas tolkningar av dessa, och det hela gav en liten inblick i hur det kan fungera, speciellt för oss som aldrig tidigare spelat denna typ av rollspel.

Vad händer nu inom sf och fantasy

Sista programpunkten skulle vara en presentation av vad som händer inom sf och fantasy, och jag, Carolina och Gabi Rehbinder hade förberett oss för detta. Eftersom det inte var så vansinnigt många som skulle lyssna omformade vi detta till en gruppdiskussion, och vi hade då stor glädje av den stora mängd böcker som Gabi tagit med och som hon bredde ut på golvet mellan oss. Det stod helt klart att det finns en mångfald olika utvecklingslinjer inom både sf och fantasy, och att det dessutom görs många korsbefruktningar mellan olika genrer och delar av dessa.

November: SF- och fantasydag

Uppsala, 5 november 2011

Uppsalafansen med Johan Jönsson som huvudarrangör ordnade en endagskongress i centrala Uppsala som blev välbesökt och mycket lyckad. Lokalen, kulturhuset Grand, fungerade utmärkt genom att en våning användes för fika och försäljning mm och en våning användes för föredrag och paneldiskussioner. Jag har rapporterat från kongressen i SFSFs fanzine SF-Forum nr 118, men vill tillägga att Anna Davour hade ordnat en intressant utställning av sf-böcker för att illustrera sf:s utveckling. Vid varje bok fanns en kort beskrivning av innehållet och relevansen för utvecklingen. Utställningen skymtar på bilden nedan, och vilka böcker som var med i utställningen kan man hitta här.

SF- och fantasydag i Uppsala. Bokutställning i bakgrunden.

Finncon/Animecon 2011

Åbo/Turku, July 15-17, 2011

SF-ish art in the river Aurajoki

This Finncon was the last time it was combined with Animecon, which I regret. It is great fun to watch all the cos-players and other dressed-up or disguised young people.

Richard Morgan and Nalo Hopkinson: On writing

Richard Morgan and Nalo Hopkinson

RM started to write noir cyberpunk and now introduces noir into fantasy. When asked why he writes he answers “what are trees for?”. He has always wanted to be a writer, he wanted the job, and just started doing it. It defines him. SF was his first love in literature. It is hard to find the same spark elsewhere.

Tommy Persson

NH writes SF since it is what she has always read. Her father was an author and her mother a librarian. When asked about influences she mentions Samuel Delany and Ursula LeGuin. As a child she read a childrens’s fantasy where the white children choose a castle and the black boy choose a melon. She read “Welcome to the Monkey House” in a Playboy under her father’s bed.

RM mentions Asimov and Poul Anderson as first influences. He liked Anderson’s writing for the human side, the characters, and the cynical and gloomy style which he had not found before. He also mentioned Michael Moorcock and Bob Shaw, and Gibson who he considered to be influenced by Pynchon.

RM writes whenever he can, mainly in the afternoons, and has no favourite spot. Pullman has to write 1500 words a day and is then released. RM recommends that you ignore the market and just write what you want to write. He has not studied or taught creative writing. NH has both studied and taught at Clarion, but this was after she had been published. She was surrounded by books and wrote by example. The workshop at Clarion gets her to think about her own writing.

At present RM is writing on a Sword & Sorcery trilogy and NH a young adult novel with a focus on the body and sexuality. RM comments that the drive for humans is sex and violence.

Richard Morgan: Black Widow

Comic books are dying and replaced by graphic novels. The superhero stuff is left for those who cannot stand that genre literature (sf, crime etc.) gets increasingly good. It is where those hide who cannot cope with complexity. This is a general cultural malaise; there is less challenge. More people want reading that is not challenging.

A teacher who wanted to use Altered Carbon in his teaching said: “You have no right not to be offended”, which is an unusual, and appreciated, American reaction.

The superheroes from the 1930s always have -man in their names. Can we not go somewhere else? American popular culture is extremely macho, as seen by Susan Faludi in Backlash. In Japan this is not the case, there is much more diversification.

Richard Morgan’s Guest of Honour Speech

Richard Morgan

Altered Carbon took 2.5 year to write and it was unpublished for 14 years. It was sent to several publishers and was refused and rejected. Finally it was accepted by Gollancz. He has written comics in other peoples worlds but not fiction, since he doesn’t want to lose control. Market Forces started as a short story that he sent to Interzone, where they disliked the characters. It rests on a ludicrous concept; it was expanded to a novel and it has always been meant to be dark with an unhappy ending.

Writing is a lonely job. Your companion is the squirrel on the ledge. In contrast, videogame writing is very social.

Poul Anderson’s The Broken Sword is the quintessential Sword & Sorcery, and he also likes Moorcock’s Elric stories. RM rites the fantasy novel that he wants to read. It takes him about a year to write a book. He usually doesn’t know where the story will end. He wants the story to feel true when he writes.

The best hard sf author today is Peter Watts according to RM. SF now appears also in mainstream books, as exemplified by Never Let Me Go, and there is also vampire chic-lit. SF has become furniture in the mainstream arena. It is the same with films, and mainstream thrillers contain sf tropes. The barrier between genres will break down.

RM considers the combined Finncon/Animecon to be a good thing that might get anime people to drift into sf as they grow older. He sees no borders between sf and fantasy and thinks it is important with broadening.

Nalo Hopkinson and Richard Morgan: Cultural Appropriation.

This was an interesting discussion on the author’s obligation when using other people’s culture in fiction. As NH says, “They have given to you, what can you give to them?”. RM says that if you borrow you are a guest, and decorum behoves you. You should try to get it right and convey something true.

Something that is just interesting for you can be a matter of life and death for others. There is a risk that you see objects of curiosity instead of human people, e g when you write about male sex workers. Still, if you write about anything important you will offend somebody. The most offended by RM’s Black Man were white Americans. You are not allowed to have black people who are violent and pissed-off. “Non-political”" fiction doesn’t exist, it just means that it fits your own political ideas. Still, some things are true of all cultures: crime, love of children, and suppression of women.

Read texts from that culture and talk to people, try to blend into the culture and not be a tourist. Look at websites and message boards where the people hang out. RM told about an experience in Harlem. There was a very small number of white faces, and everybody looks at you. You get twitchy and uncomfortable. This “research” was important for writing Black Man, since this feeling must be the same if you are a black man in a white city.

RM recommends Small Island by Andrea Levy. When he was young he read Biggles which was very racist. But his neighbour was black which he didn’t think of. NH thinks that sf readers are supportive of writing in unknown areas.

RM said that the film Avatar actually was about native Americans, in a bad way. It is a movie for white men.

NH’s father had converted to Islam whereas her mother was a Catholic. RM considers that the future of Islam is in the US. It is essential not to demonise or marginalise. The women may be the solution.

Morgondagen i dagens och gårdagens science fiction. Strålande framtid eller bara misär?

Kenneth Lindholm, Sofia Sjö, Elisabeth Kronqvist, Ben Roimola

Den enda svenskspråkiga programpunkt jag lyssnade på var en inte helt lyckad panel som hade sitt ursprung i en antologi med positiva framtidsbilder i sf: Shine: An Anthology of Optimistic SF (Red: Jetse de Vries). Ben Roimola modererade. Enligt Kenneth Lindholm är det roligare att läsa om en negativ framtid, t ex där jorden går under. Sofia Sjö menade att sf speglar dagens pessimism. Man jobbar igenom traumana utan att ha någon lösning. Elisabeth Kronqvist tyckte att tv-serier som Star Trek och Stargate ofta är positiva.

Margareta Cronholm, Kenneth Lindholm, his son, Carolina Gómez Lagerlöf

Några exempel på positiva framtidssyner var: Robert Charles Wilsons Spin och Julian Comstock, som skildrar ett lyckligare 1800-tal, Geoff Ryman’s Air, Lois McMaster Bujolds berättelser, Banks Cultureböcker och Kim Stanley Robinsons skildringar av hur vetenskapen räddar världen.

Tyvärr låg övriga svenskspråkiga programpunkter parallellt med de engelskspråkiga, utom det överraskningsprogram på söndagmorgonen som visade sig överraska genom att utebli.

The Masquerade


.

.

.

Closing session with Kati Oksanen

.

.

.

.

.

.

.

..

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

Finally, a very warm thanks to the chairperson Kati Oksanen and her crew for a con with a wonderful atmosphere. I will miss the Animecon in future Finncons!

Next Page »



Follow

Get every new post delivered to your Inbox.