Böcker lästa i december 2017

RiverBeesKij Johnson: At the Mouth of the River of Bees.

Utmärkt och mycket brokig novellsamling, där många av berättelserna handlar om djur, som den eponyma historien om en enorm bisvärm och den kanske starkaste om en kvinna som försöker leva med vargar för att förstå dem. Vackert språk och vältecknade personer, även om kvinnan i den mest välkända och prisbelönta novellen, “Spar” är svår att förstå sig på. Den handlar om hur hon har samlag med en alien i ett liten räddningskapsel i rymden, och också den är absolut originell och läsvärd.

 

algblomning_framsidaSten Rosendahl: Algblomning.

Stockholm om 200 år, när en kosmisk katastrof gjort att det bara finns plankton att äta. Detta förklaras inte tillräckligt väl, men det framtida Stockholm är intressant och både Centralen och Kaknästornet känns igen. Underklassen bor under jord och de rika ovanför, som i Wells Tidsmaskinen. Riktigt hur det har blivit så får man gissa. Själva intrigen är en detektivhistoria som visar sig vara annat än den först verkar. I denna framtid finns tänkande dammsugare och hotellrum med virtuella verkligheter. Även om själva intrigen inte är så fängslande gör miljön och sf-inslagen detta till en trevlig debut.

 

shadowboxerTricia Sullivan: Shadowboxer.

Tricia Sullivan är en briljant fantastikförfattare som tecknar utmärkta porträtt av starka och originella kvinnor. Denna bok är nog riktad till en yngre publik men jag hade trevligt när jag läste om den unga kvinnliga boxaren som har svårt att tygla sin ilska när hon blir påhoppad och som kämpar mot orättvisor och ren ondska. Historien innehåller en del magi som knappast förklaras så det är väl snarast fantasy, inte minst hur barns själar stjäls för att förlänga liv. Den amerikanska boxningsmiljön känns trovärdig medan Thailand, speciellt de magiska skogarna, inte riktigt håller.

.

forsta-hosten-bla-gryningE. P. Uggla: Första hösten.

Dystopisk skräckroman satt i Sverige i nära framtid. Pollen från genmanipulerade växter förvandlar människor till zombier, och vi får följa en kvinna som ansvarar för genmanipuleringen och försöker finna en lösning, samt hennes syster som försöker få kontakt med henne. Trevliga miljöbeskrivningar från olika delar av landet, och hyfsat väl skildrade personer. Däremot störde det mig med allt splatter och osannolika händelser som när man lyckas starta och köra ett tåg från Skåne till Norrland. Vetenskapen kändes inte heller trovärdig, och språket hade för många missar till exempel dem istf de/dom och att “att” tagits bort till och med på nya ställen.

 

CrashingSunsEdmond Hamilton: Crashing Suns.

Klassisk Space Opera som ingår i samlingen Crashing Suns. Den kom ursprungligen i Weird Tales 1928 och handlar om hur “The Interstellar Patrol” räddar vårt solsystem från ett annat som med ljusets hastighet närmar sig för att ersätta sin egen slocknande sol med vår. Faktiskt rätt underhållande att läsa även om “suspension of disbelief” fick tillämpas rätt ofta.

 .

.

den_okuvliga_friheten_framsida_480x711Per Anders Fogelström: Den okuvliga friheten.

Denna aldrig tidigare publicerade roman av den unge Fogelström (skriven 1939 men tryckt 2017) är ett exempel på den grupp svenska dystopier eller utopier (skillnaden är hårfin) skrivna av etablerade författare som tyskan Ulrike Nolte identifierat. Ett förord och en utmärkt inledning med mängder av foton om Fogelströms tidiga verksamhet är kanske det bästa med boken, även om berättelsen är intressant med sin skildring av ett nazi-tyskt maktövertagande i Sverige. Det skildras genom tre delar för 1942, 1947 (felaktigt kallat 1957) och 1952. Personerna är inte så fylligt tecknade och miljöerna är svåra att placera, och den lilla kärlekshistorien är sällsynt blek. Men skildringen av antisemitismen är adekvat och bara alltför aktuell.

 

VanguardAlphaBrian Aldiss: Vanguard from Alpha.

Utomjordingar från Alpha Centauri har fått upprätta en bas på månen och planerar att invadera Jorden. Inte helt obegripligt eftersom deras sol håller på att bli en nova. Knappast Aldiss bästa, men lättläst och spännande. Också utgiven som Equator.

 .

.

.

GiantsJohanna Sinisalo & Toni Jerrman: Giants at the End of the World.

Många starka “weird” noveller, kanske speciellt “Undine” av Maria Turtschaninoff som anknyter till Maresi, Emmi Itärantas “The Bearer of the Bone Harp” med klar inspiration från Kalevala, Anni Nupponens “The River God” om en flickas relation till naturgudar och inte minst den sista, “Giants at the End of the World” av Leena Likitalo som fint skildrar en kontakt mellan två skuldtyngda människor i en säregen miljö.

 

BlåRullgardinenAgnes von Krusenstjerna: Den blå rullgardinen.

Fröknarna von Pahlen del I. Det här är första delen av sju. Språket är vackert men ålderdomligt med pluralformer på verb, “ej” och “icke”, men fina naturbeskrivningar och framför allt väl skildrade kvinnor. Männen som förekommer bedrar eller är udda. Riktigt trevlig klart feministisk roman, och det är svårt att förstå att boken orsakade skandal när den kom ut 1930.

 

 

cosmicpuppetsPhilip K. Dick: The Cosmic Puppets.

Knappast Dicks viktigaste verk och ovanligt nära fantasy, när Ormus och Ariman slåss om en liten stad i Virginia. Typiskt Dick är overklighetskänslan när huvudpersonen mer och mer förstår hur hans barndoms stad förändrats. Den kosmiska kampen är inte helt lätt att begripa men det är ju också rätt typiskt. I alla fall klart läsvärd.

.

.

OrmusCarl Jonas Love Almqvist: Ormus och Ariman.

När nu Ormus och Ariman förekom i Dicks roman plockade jag fram Gunnar Gällmos nyutgåva. Nu handlar den ju inte så mycket om de två gudarna utan är mer en satir över kanslisvenska och politik, där till exempel ordet sekreterare härleds ur säck.

 .

.

TheGanymedeTakeover(1stEd)Philip K. Dick & Ray Nelson: The Ganymede Takeover.

En komplicerad och idétät invasionsroman satt i en framtid i USA – men faktiskt också i Norge. Här finns konflikt mellan vita och svarta, ledda av Percy X (lustigt nog kallad Percy Y på baksidan), psykiatrisk terapi genom “sensory deprivation”, androider och metoder att få fantasier att bli verklighet. Rätt svårt att få ordning på handlingen men massor av kul idéer.

 

DraculaBram Stoker: Dracula.

Även om själva grundtanken med vampyrer känns märklig om den inte tolkas symboliskt så är denna roman från 1897 riktigt trevlig att läsa både genom miljö- och personbeskrivningar. Språket flyter och handlingen förs fram i de korta kapitlen som är dagboksanteckningar skrivna av de inblandade personerna. Det fungerar utmärkt. Boken har blivit stående och jag har tänkt läsa den under “Neglected Novel Reading Month” men det blev december i stället för november.

Advertisements

Böcker lästa i november 2017

FallenMoonIan Watson: The Fallen Moon.

Det här är andra halvan av Watsons stora Mana-epos, som behandlar konflikter mellan människor och aliens, och inte minst mellan människor, på en avlägsen planet. Kräver helt klart att första delen läses först, men då är det rejält givande, även om naturlagar inte alltid respekteras.

.

MemoryManIan Watson: Memory Man & Other Poems.

Denna samling innehåller en del dikter från Mana-böckerna som känns som vackra sagosånger. Vidare en del personliga dikter från resor och upplevelser, politiska dikter, och inte minst en hel del vad jag betraktar som riktiga sf-dikter, med aspekter på tid, rymd och andra planeter. Här används diktformen för att förmedla sf-känslor som knappast kommer fram i prosa.

.

Stormvinge_x1400l-720x1024Oskar Källner: Stormvinge.

Förvisso är detta en ungdomsbok men att det samtidigt är en på många sätt klassisk sf-historia kunde ha fått framgå bättre av utsidan. Det är också en hästbok, även om hästarna här har vingar och kan flyga. Ett lamt försök till förklaring är att gravitationen är låg – men då hade det knappast funnits tillräckligt med atmosfär för att det skulle gå att flyga i alla fall. Nåväl, suspension of disbelief brukar man ju få använda ofta. Hur som helst är boken riktigt trevlig att läsa och stundtals spännande, och både miljöerna på den främmande planeten och personerna är skickligt tecknade.

AutumnAli Smith: Autumn.

Trots att detta är en relativt kort roman får Ali Smith in en hel del intressant och aktuellt. Den är satt efter Brexitomröstningen vilket påverkar stämningen, och den handlar om en konststuderande som ofta besöker en medvetslös 101-åring som hon träffat som barn. Hon skriver en uppsats om en kvinnlig, verklig popkonstnär som gjort en bild med Christine Keeler, och hennes historia kommer också in i boken. Förutom den medvetslöses drömmar är boken helt realistisk till skillnad från vad Ali Smith annars skrivit, och den är kanske inte fullt i klass med How to be both.

WindIn2Kenneth Grahame: The Wind in the Willows.

Den upplaga jag läste hade Arthur Rackhams underbara illustrationer, och även om detta helt klart är en barnbok är den väl värd att läsa av vuxna, både för sina fascinerande karaktärer och fina miljöskildringar. Lite egendomligt för en vuxen att grävlingar, råttor och paddor är ungefär lika stora, men det är väl knappast konstigare än att de ror eller kör bil. Det krävs också fantasi för att acceptera att en del av bostäderna faktiskt är gamla ruiner som ju borde ha varit alltför stora. Samtidigt känns det speciellt relevant i England med sina romerska ruiner.

Nils Håkanson: Ödmården.

Det här är en märklig och originell bok, och det är alltid kul att läsa något helt nytt. Språket är kanske det viktigaste i den och det är en blandning av gammalsvenska, slang och holländska. Det gjorde att det inte alltid var så lätt att förstå; det tog ett bra tag innan jag förstod att “voetbal” betyder fotboll. Samtidigt var det riktigt kul att försöka tolka orden, och ofta var man tvungen att uttala för att förstå. Berättelsen är en krönika skriven av en “archivarie” och det gör att det saknas personer att engagera sig i vid läsningen. Befolkningen i norra Uppland bor i hålor och de får det lite bättre när man lyckas få ström ur en nedfallen reaktor, men när den inte längre fungerar blir det riktigt illa. Söderut finns en ockupationsmakt som tycks härstamma från Nederländerna som försvunnit i havet efter några hundra år. Det om inte annat gör att berättelsen är science fiction. Övriga i sf-bokcirkeln var inte lika förtjusta.

polyglotta_wolffLina Wolff: De polyglotta älskarna.

En fascinerande, realistisk roman som på ett plan handlar om manuskriptet till boken “De polyglotta älskarna” och hur detta manuskript blir läst, solkat med urin och slutligen uppeldat. Manuskriptet binder ihop handlingen som är delad i tre avsnitt, och som alla handlar om relationer mellan män och kvinnor, inte så mycket kärlek som sex, och här är kvinnorna, framför allt den första vi träffar, de starka både fysiskt och psykiskt.

RiverBankKij Johnson: The River Bank.

Boken kallas “A sequel to The Wind in the Willows” redan på omslaget, och det är så pass många referenser till den boken att de bör läsas tillsammans. Stilen och berättelsen är absolut trogna originalet, och illustrationerna av Kathleen Jennings förstärker stämningen. Det nya är framför allt att två kvinnliga djur, en kanin och en mullvad flyttat in i flodstranden. Mullvaden är deckarförfattare medan kaninen är äventyrslysten, och det ger en extra krydda till historien, som dessutom är rejält spännande.

getxinfo (2)H. G. Wells: Tidsmaskinen.

Den mest klassiska av alla tidsreseberättelser har nyöversatts av Oskar Källner så att språket blivit mer modernt och begripligt för nya läsare. Uppdelningen i morlocker och eloier känns måttligt sannolik i dag men kan ses som en satir över klassamhället. Skildringen av jorden i den mycket avlägsna framtiden kan nog ha inspirerat både Vance och Stapledon. Kul att läsa, och mycket kortare än jag mindes.

Böcker lästa i oktober 2017

watson-ian-luckys-harvestIan Watson: Lucky’s Harvest.

Det här är första halvan av ett 1100-sidigt sf-epos som kanske snarast ska klassas som science fantasy eftersom det finns en hel del oförklarad magi på en avlägsen planet. Dit har Lucky kommit med ett rymdskepp i form av en ihålig asteroid som har sitt ursprung långt bort. Planeten har blivit befolkad av människor och därefter också av en annan grupp utomjordiska ormar som bärs av humanoider, genom vilka ormarna kommunicerar. Lucky och hennes döttrar har förmågan att ge odödlighet till den första man som har samlag med henne. Dessutom förekommer otaliga andra varelser och det finns mängder av referenser till Kalevala som berättats av Lucky till rymdskeppet/asteroiden. Klart fascinerande, men bör läsas ihop med del två, The Fallen Moon. Däremot är det knappast nödvändigt att läsa Kalevala innan även om det var kul att känna igen en del idéer.

 

AttentatenGallusEva Holmquist: Attentaten i Gallus.

En typisk välskriven ungdomsfantasy med välkonstruerad värld, dit huvudpersonen kommer genom att drömma. Trevlig att läsa framför allt genom engagerande personer och varelser, intresseväckande konflikt med övermakt i form av starka fåglar, och magiskt försvinnande hus.

.

.

 

Ian Watson: The 1000 Year Reich.

Novellsamling med stor bredd, som framför allt innehåller relativt sena noveller. Jag uppskattade humorn i novellerna som handlade om hur en utomjording hjälper astronauter strandsatta på Mars och om det gravida fostret, men också parodierna på Da Vinci-koden och Game of Thrones. “Blair’s War” visade sig vara en för samlingen ovanligt inkännande historia om barn som evakuerats till England under det spanska inbördeskriget – titelns Blair är mer känd som George Orwell. Övriga i bokcirkeln var mindre förtjusta än jag.

 

BoyBridgeM. R. Carey: The Boy on the Bridge.

Det här är en prequel eller kanske snarare parallell till den utmärkta zombieboken The Girl with All the Gifts. Genom att mycket redan avhandlats i den är det kanske inte så märkligt att den här boken inte känns lika angelägen. Intressantast är den autistiske men begåvade pojken i titeln, som uppfinnit ett skydd mot zombierna, medan militärer och forskare blir alltför karikerade, och framför allt alltför lika dem i The Girl with All the Gifts. Eftersom man vet hur det slutar är det aldrig riktigt spännande. Men visst, språket flyter och händelser är skickligt skildrade.

Böcker lästa i september 2017

PassingStrange-FinalCoverEllen Klages: Passing Strange.

Den här kortromanen om förbjuden lesbisk kärlek i San Franciscos Chinatown på 40-talet rekommenderades av John-Henri Holmberg i SF-Forum 130, och även om fantastikelementet inte är så framträdande var det ändå nödvändigt. Mycket njutbar!

.

.

.

KalevalaElias Lönnrot: Kalevala.

Denna Björn Collinders tolkning av det klassiska finska eposet har stått en längre tid i bokhyllan, men nu när jag skulle läsa Ian Watsons Books of Mana passade det ju bra. Förvånansvärt underhållande och nästan spännande, med ett versmått som fungerar utmärkt och inte hejdar läsningen.

.

.

.

KavanIceAnna Kavan: Ice.

Den här har jag läst för länge sedan men nu blev den aktuell genom att den skulle diskuteras i Kulturhuset av P C Jersild, Agnes Lidbeck och Therese Eriksson. De var överens om hur rörig och närmast oläsbar den var, men jag kan inte riktigt hålla med. Det är en surrealistisk berättelse om livet efter kärnvapenkriget och hur detta påverkat människors relationer. Berättelsen är inte linjär men det är inte oväntat för en bok skriven 1967, och det passar väl för den skrämmande stämningen.

Böcker lästa i augusti 2017

WhoresBabylonIan Watson: Whores of Babylon.

Detta fantasifulla verk har reviderats senare men jag har läst originalet från 1988. Frågan man ställer sig under läsningen är hur mycket av handlingen som egentligen sker IRL och vad som är programvara i en dator. Vår hjälte undrar detsamma. Huvudpersonerna anländer till ett Babylon som byggts upp i Arizonas öken, och får uppleva otaliga äventyr där utan modern teknologi. Fast det dyker upp ett videoband, och hjälten lär sig språket med hjälp av en dator. Klart fascinerande!

 

StockholmsUndergång_fruktan_omslagSkrivarkollektivet Fruktan, Elin Holmerin, red: Stockholms undergång.

Trevlig samling skräcknoveller av svenska författare. Bäst var nog den originella “Regnbågen” av Eira A. Ekre, men Anders Fagers novell “Fem timmar” med väntan på att en komet skall slå ner mitt i Stockholm kändes trovärdig med sin absurda humor. Boel Bermann hade med två noveller och hon är alltid läsvärd.

 

 

InTransitHannele Mikaela Taivassalo: In transit.

Denna finlandssvenska författare har skrivit flera fantastikböcker men det här är ingenting sådant utan en finstämd berättelse om flera kvinnor och deras liv, framför allt på landsbygden utanför Helsingfors men också på många andra ställen i världen. Det finns en slags ramberättelse där huvudpersonen flyger eller åker båt, och det finns några män som beskrivs utifrån som homosexuell respektive främling. Språket är vackert och poetiskt men på något sätt förtar det faktiskt inlevelsen i personerna. Klart läsvärd men inte helt lyckad, och jag föredrar hennes Svulten även om denna bok nog måste sägas vara mer seriös.

 

Colson Whitehead: The Underground Railroad.

En utmärkt och aktuell skildring av de svartas situation i USA, speciellt på 1800-talet och i Södern. Idén med en underjordisk järnväg var också rätt fyndig men blev inte särskilt väl använd och knappast trovärdig. Dessutom hoppade historien mellan olika tider för att belysa olika problem för de svarta, men det blev heller inte så trovärdigt genom att det var samma personer i de olika tiderna och på olika platser. Läsvärd, men knappast värd Artur C. Clarke-priset och alla de andra priserna.

 

Space_Viking_H. Beam Piper: Space Viking.

På konferensen Reception Histories of the Future i Uppsala före världskongressen nämnde Jo Walton denna bok från 1963 som ett exempel på postimperialistiskt samhälle. Det lät intressant och jag hade den i hyllan. Även om den knappast är något litterärt mästerverk och etiken i den är mer än dubiös så var den faktiskt intressant och underhållande att läsa. Rymdvikingarna ägnar sig åt att plundra planeter, och hjälten driver en egen jakt på en konkurrent som lagt beslag på hans älskade. Huruvida han lyckas skall jag naturligtvis inte avslöja.

 

Böcker lästa i juli 2017

CompanyTownMadeline Ashby: Company Town.

Ashbys originella och starkt engagerande androidböcker vN och iD gjorde förstås att förväntningarna var höga på denna bok som dröjt med att bli publicerad. Tyvärr infrias inte förväntningarna. Detta är en ren thriller även om handlingen är placerad på en oljeplattform befolkad av förstärkta postmänniskor – utom huvudpersonen som just genom att inte vara cyborg kan agera fritt, bland annat genom att hjälpa prostituerade på plattformen. En del kul idéer och resonemang, men alldeles för mycket våld och fokus på intrigen.

 

aftonlandTherese Bohman: Aftonland.

En mycket välformulerad men inte helt övertygande roman om en kvinnlig professor i konstvetenskap som blir förälskad i en ung doktorand som (vilket läsaren men inte professorn omedelbart inser) bedrar henne med en sensationell historia om upptäckten av en tysk 1800-talskonstnär. Varken den akademiska miljön eller kärlekshistorien görs riktigt sannolik men det hindrar inte att boken var trevlig att läsa, om än inte så fulländad som jag förväntade mig efter presentationen i Babel på tv.

 

The_Girl_with_All_the_GiftsM. R. Carey: The Girl With All the Gifts.

Zombieböcker hör inte till mina favoriter eftersom de kombinerar äcklighet och biologisk omöjlighet. I den här boken är det en svamp som intar människokroppen och styr hjärnan så att den drabbade får en drift att bita och äta andra människor. Hos barn är driften svagare och de vi träffar är först i en isolerad internatskola. Dessa barn är på intet sätt äckliga och effekten på hjärnan beskrivs som sannolik. Historien utvecklas som spännande konflikter mellan de verkliga drabbade, andra som ännu inte är infekterade och ett infekterat barn som kan hantera sin drift. En intressant person är den kvinnliga forskare som försöker hitta en möjlighet att hindra svampens spridning, och som då genomför etiskt mycket tveksamma operationer. Totalt sett en riktigt lyckad sf-roman med helgjutna personer och sannolika skeenden.

 

MomentEclipseBrian Aldiss: The Moment of Eclipse.

Blandade noveller från senare delen av 60-talet, som alla har vackert språk och specifikt handlar om personer som ytligt sett är rätt alldagliga. Tyvärr förstörs novellen “Orgy of the Living and the Dying” av typografin – bättre är den i Harry Harrisons originalantologi  The Year 2000 där de röster huvudpersonen hör är kursiverade, och det finns dessutom andra skillnader mellan dessa versioner.

 .

.

OperationActSylvana Freyberg, Jürgen R. Lautner & Martin Stricker, eds.: Operation Act of Grace.

And other stories and essays from the wide area of German Science Fiction 2017. Andromeda SF Magazin 155 och samtidigt en antologi som vi fick på Eurocon 2017 i Dortmund, där novellerna finns både på engelska och tyska. Jag har bara läst den engelska varianten som dessutom var ca 10% kortare. Häftet innehåller några riktigt trevliga sf-noveller och artiklar om tyska sf-priser, böcker och fandom.

.

.

ferdinand-fitzschkloff-upprorFerdinand Fitzschkloff (Gunnar Gällmo): Uppror!

Det här är väl knappast något litterärt mästerverk men det var väl inte heller författarens målsättning. Fantastik är det förstås med rymdfärder bland annat till den misstänkt närbelägna planeten Atsnet. Än mer fantastiskt än denna parodi är att den slunkit in i projekt Runeberg där den kan läsas helt gratis (själv köpte jag ett pappersex av SAAM för 10:-).

.

.

 

asbrink1947Elisabeth Åsbrink: 1947.

Utmärkt beskrivning av ett år som inte är historiskt men visar sig innehålla ursprunget till många av dagens konflikter, t ex Indien/Pakistan och Israel/Palestina. Vidare tidig svensk nazism med Per Engdahl som ledare. Ursprunget till “bug” i datorer visar sig vara att en nattfjäril bosatt sig i en mekanisk dator.

 

 

watson-ian-the-powerIan Watson: The Power.

Anges vara en skräckbok och mycket riktigt är den skräckinjagande på flera sätt. Fram till ungefär mitten handlar den om ett läger för kärnvapenmotståndare utanför en militäranläggning i England, och så långt är den helt realistisk och nog så obehaglig. Därefter blir handlingen mer äkta skräck med zombies och övernaturliga fenomen. (Andra zombieboken denna månad som jag berömmer – dags att ompröva inställning?) Totalt sett en stark skildring som kan ses som en idag, 30 år senare, synnerligen relevant protest mot kärnvapen. Märkligt att det inte fortfarande är självklart att Sverige ska vara helt emot kärnvapen på svensk mark.

 

Den_tusende_fo-ljarenJenny Milewski: Den tusende följaren.

Till skillnad mot Skalpelldansen är det här helt klart en ungdomsbok och dessutom en väldigt lyckad sådan – min 12-åriga dotterdotter slukade den men hade lite svårt med “snusket i början” som hon hoppade över. Handlingen om trakasserier på sociala medier känns tidstroget vilket naturligtvis kan göra att boken tappar aktualitet snabbt. Men å andra sidan är personerna väl skildrade och de underliggande problemen lär knappast försvinna. Boken hade vunnit på att sexscenen och framför allt pratet kring analsex togs bort.

 

SagaOfLostEarthsEmil Petaja: Saga of Lost Earths.

En inte helt lyckad kort sf-roman baserad på Kalevala, med en hjälte från en dystopisk framtid som åker till ett Finland där han möter figurer från Kalevala, delvis kanske i drömmen. Det är lite svårt att följa handlingen, och riktigt vad den mynnar ut i blir förhoppningsvis klarare i de tre följande delarna. Tillsammans med Ian Watsons Mana-böcker har den i alla fall fått mig att läsa Kalevala.

 

 

ClosedCommonOrbitBecky Chambers: A Closed and Common Orbit.

Jag jublade över The Long Way to a Small, Angry Planet och denna fortsättning är faktiskt ännu bättre! Den är fristående även om två personer (nej, intelligenser) från den första finns med. Den ena huvudpersonen börjar som “Jane 23”, en nästan-kvinna som jobbar som slav i en robotdriven anläggning där mekaniska saker fixas och skrotas. Den andra är en AI som efter att ha varit en del av ett rymdskepp sätts in i en humanoid robot och som då förlorar förmågan att se åt flera håll och i flera rum. Relationen mellan dessa och några av deras vänner skildras på ett underbart sätt. Som John-Henri skriver i sin berömmande recension i SF-Forum 129: “…en existentiell roman om livets mening…” och avslutar med “…en av de viktigaste nya sf-författarna på mycket länge.” Romanen var Hugonominerad men vann inte.

Böcker lästa i juni 2017

Death's_End_-_bookcoverCixin Liu: Death’s End.

Denna avslutande del av trilogin Remembrance of Earth’s Past är oerhört ambitiös med en berättelse som sträcker sig från Konstantinopels fall år 1453 till tidens och universums slut. Den knyts ihop av en kvinna som deltar då och då och dessemellan ligger i någon form av dvala. Vidare knyts den ihop av fyrdimensionella områden som passerar förbi, och naturligtvis av förekomsten av varelser och intelligenser från den relativt närbelägna trippelstjärnan Trisolaris. Genom det kosmiska perspektivet påminner historien om Poul Andersons Tau Zero. På ett sätt är romanen en lyckad hård sf-berättelse genom idérikedom, gigantiska perspektiv och etiska problem, men den lyckas ändå inte riktigt fängsla och det beror på att det personerna aldrig blir tillräckligt engagerande. Den inledande The Three-Body Problem var den klart mest lyckade delen i trilogin.

 

Newman_PlanetfallEmma Newman: Planetfall.

Ännu en fantastiskt välskriven och intressant sf-roman av en ny kvinnlig författare! Här handlar det om en koloni på en planet där det redan finns en artefakt med märkliga egenskaper som lett till en religion. Men det mest intressanta är kolonins invånare och deras relationer, med framför allt huvudpersonens hemligheter och tankar. Hon är ansvarig för 3D-printern och redan i inledningen diskuteras etiken i att skapa organ för sjuka. Möjligen hade man önskat sig lite mer förklaring i slutet av boken.

 

snosommarKristina Hård: Snösommar.

Så kom då äntligen del två av Kaiserarvet. Den inleds med en ordentlig resumé så att minnet friskas upp, och handlingen knyter an där den första slutade. Här får vi uppleva vinter när den är som jobbigast, hela året om. Vi får lära känna trollen bättre och möta de underbara skräpvarelserna igen. Det är lite svårt att få grepp om hur Sverige nu styrs från ett enklare hotell i Danmark, och det behövs en tredje del för att handlingen ska bli riktigt begriplig. Inte riktigt så omskakande som Kleptomania men det är svårt att kräva av mellanboken i en trilogi.

 

FireWormIan Watson: The Fire Worm.

Sprudlande idérik historia berättad av en psykiater som i hemlighet också skriver skräckberättelser och dessutom har problem med sitt eget känsloliv. Den Lovecraftmässiga ormen i fråga finns i en håla vid vattnet och har klart sexuell betydelse, och den beskrivs av en hypnotiserad patient som upplever tidigare epoker. Kanske lite för mycket pressas in i en kort roman men boken är underhållande och intensiv.

 

FinnaSigAgnes Lidbeck: Finna sig.

Fascinerande debutroman om en kvinna och hur hon lever för tre män – den äkta mannen, sonen och älskaren – vilka alla utnyttjar henne för sina syften. Den dubbeltydiga titeln är talande, och språket i boken fungerar utmärkt även om jag blev något trött på att många meningar speciellt inledningsvis började med “Anna”. Men högst läsvärd, med en del humor och utan politiska pekpinnar.

 

ChekhovsJourneyIan Watson: Chekhov’s Journey.

Tre parallella handlingar som går ihop kring Tunguskameteoriten som slog ner 1908. I en av handlingarna gör författaren Chekhov en resa 1890 för att studera resultatet av explosionen, i en görs en film om Chekhovs resa på plats 1983 med en skådespelare som försöker minnas händelserna, och i en avlägsen framtid är det ett rymdskepp, lämpligt format som hammare och skära, som är det som egentlige är meteoriten. Alltså rätt kaotiskt men helt igenom mycket underhållande och tänkvärt genom att belysa framför allt den sovjetiska inställningen till historiska sanningar. Dessutom kändes den kyliga miljön i Sibirien övertygande även om det kanske inte riktigt gällde personerna.


Advertisements

Stockholm 15-17 juni

10-11 februari