Böcker lästa i mars 2018

 

Image result for anne charnock a calculated lifeAnne Charnock: A Calculated Life.

Den här sf-författaren fick jag syn på genom att hennes tredje roman Dreams Before the Start of Time nominerats till BSFA-priset 2017. A Calculated Life nominerades till Philip K. Dick Award 2013 och var riktigt trevlig att läsa. Huvudpersonen Jayna är en simulant, och det är en syntetisk människa med rätt mycket dator i sig, vilket gör henne utmärkt lämpad som statistiker. Beskrivningen av hennes värld är helt ur hennes perspektiv och hon upptäcker omvärlden och sin egen position allt eftersom. Hennes tillvaro bestäms av “vanliga” människor som fått sin intelligens förstärkt av implantat, och dessa bor i förorter utanför de inre förorter där helt vanliga människor bor. En kul detalj är att pendeltåg snabbt passerar förbi de enkla förorterna på väg till de fina områdena. Liksom andra nyare AI-böcker har den här mycket att säga om oss själva och hur vi lär oss, och naturligtvis om hur en dystopisk värld kan bli verklighet.

 

PowerNaomi Alderman: The Power.

Kvinnor utvecklar en härva vid nyckelbenet som gör att de kan ge kraftiga stötar, och det leder till att de med tiden blir det dominanta könet. Tyvärr visar det sig att kvinnor som får makten inte blir bättre än män. Här får också religionen en hel del kängor. Berättelsen är uppbyggd kring ett antal personer som vi får känna väl, och hela berättelsen är en historisk roman som skrivs 5000 år efter det att kvinnorna fick makten. Även om det finns en hel del grovt våld finns det många humoristiska detaljer, som de avslutande orden i ramberättelsen som är en brevväxling mellan den manlige författaren och utgivaren Naomi Alderman: Har du funderat på att ge ut boken under ett kvinnonamn? Totalt sett en intressant feministisk roman som kommer helt rätt i tiden.

 

Image result for after atlas emma newmanEmma Newman: After Atlas.

Efter den fantastiskt fina Planetfall blev jag djupt besviken när uppföljaren visade sig vara en enkel kriminalhistoria med ett suspekt självmord, som vi stegvis får veta lite mer om under en alltför utdragen historia. Carlos som undersöker dödsfallet blev lämnad hos sin far när modern åkte iväg i rymdskeppet i Planetfall, och fadern ägnade sig åt en religiös sekt. Carlos är “indentured”, ungefär livegen, och har knappast några vänner. Riktigt varför han är livegen förstod i alla fall inte jag. Slutet anknyter till Planetfall så del tre kanske knyter ihop, men har den här boken något eget värde är det i så fall bara för den som gillar pusseldeckare.

 

Image result for Annalee Newitz: Autonomous.Annalee Newitz: Autonomous.

Liksom After Atlas handlar den här fantastiskt intressanta romanen om att vara “indentured”, både som människa och robot. Den handlar också om problemet med finansiering av läkemedelsutveckling, och om oviljan att undersöka biverkningar. Den kvinnliga huvudpersonen kopierar läkemedel och säljer svart, delvis för att också fattiga ska kunna få tag i dem, och när det dyker upp biverkningar försöker hon hitta medel mot dessa. Hon jagas av ett team bestående av en militärrobot och en agent, och det blir både spännande och ofta humoristiskt. Läs mer i SF-Forum 131 eftersom romanen är nominerad till Nebulapriset!

 

 

Imago2Octavia Butler: Imago.

Xenogenesis III. Den avslutande delen i trilogin handlar om hybriderna mellan de invaderande Oankali och människor, och om hur dessa inte har ett bestämt kön från början. Den är spännande och lätt att följa, men tillför annars inte så mycket utöver de två tidigare delarna.

.

.

 

Image result for Magic Frigren: Transformationen.Magic Frigren: Transformationen.

Det här är verkligen en ungdomsbok, men fullt läsbar också för vuxna, och det måste påpekas eftersom de flesta ungdomsböcker jag läst snarast är mest läsvärda för vuxna. En ung kvinna placeras i en märklig familj en sommar för rekreation, och tillsammans med ett gäng personer söker hon efter bitar som tillsammans ger en formel för att kunna se in i framtiden. En dagbok förflyttar handlingen till 1500-talet, annars är det 1800-tal. Mycket handlar om alkemi, men också om existentiella och religiösa frågor som teodicéproblemet och universums ursprung. Personerna är levande och intressanta, och skildrade med ett utmärkt språk. Jag hade mycket trevligt när jag läste boken. Läs gärna mer på författarens blogg.

 

Image result for mike hammer collection volume 1Mickey Spillane: I, the Jury.

På inrådan av ingen mindre än John-Henri Holmberg i Svenska Dagbladets understreckare “Världens uslaste och mest lästa författare” tog jag mod till mig och läste Spillanes första (1947) i originalversion. Och usel var den verkligen; det absolut sämsta jag läst och jag har läst rätt mycket dåliga böcker. Det enda intressanta med kvinnor är deras ben och det är kanske därför Mike Hammer totalt missbedömer vem som är den skyldiga. Någon karaktärsteckning eller miljöbeskrivning som skulle kunna liva upp saknas helt.

 

Image result for bortom portalen IIFantastikportalen: Bortom portalen II.

En utmärkt novellsamling som verkligen stämmer med de inledande orden av Anna Jakobsson Lund och Eva Holmquist, “Det sjuder i Fantastiksverige”. Tre av novellerna har vunnit i Fantastikportalens tävling. Sammantaget är det här en novellsamling som visar att svensk fantastik har stor bredd och hög kvalitet. Flera noveller behandlar förtryck och övergrepp med god psykologisk blick och fantastikelementen används för att förstärka innehållet. För mer detaljer se här.

 

Advertisements

Det sjuder i Fantastiksverige

Image result for bortom portalen IIFantastikportalen: Bortom portalen II (Fafner förlag 2018)

En utmärkt novellsamling som verkligen stämmer med de inledande orden av Anna Jakobsson Lund och Eva Holmquist, “Det sjuder i Fantastiksverige”. Tre av novellerna har vunnit i Fantastikportalens tävling, “Krafttider”, “Den andres val” och “Familjegrejen”. Den inledande novellen, “Krafttider” av Jenny Green, är en kraftfull vidräkning med män som missbrukar kvinnor, där kvinnor använder magi för att försvara sig. Relationen mellan mor och dotter känns trovärdig liksom naturen med giftiga växter. I “Den andres val” av Christian Gripenvik mobbas en pojke för att hans föräldrar av religiösa skäl inte försett honom med ett implantat i hjärnan. Den känns som ett ifrågasättande av de som undviker att vaccinera sina barn eller ge dem blodtransfusion, också det av religiösa skäl, men är samtidigt en kritik av intolerans. “Familjegrejen” av Camilla Olsson ger en utmärkt skildring av en jobbig morgon med frukost och påklädning, som går över i en skrämmande déjà vu-upplevelse. Novellen har riktigt bra balans mellan vardaglighet och skräck. Av de övriga novellerna har en publicerats tidigare, Anna Jakobsson Lunds “Revan” (Brev från Cosmos nr 2), men var trevlig att läsa om. Revan är öppningar till en annan verklighet eller dimension, och därifrån kommer märkliga varelser som kontrasterar mot en igenkännlig verklighet med en nedlagd tunnelbana. Hjälten i Gabriella P. Kjeilens “Levande död” är en kvinnlig supersoldat som modifierats till att bli närmast odödlig. Mötet med hennes tidigare vän och nu förrädare blir laddat med spänning. En tänkvärd men inte allt igenom trovärdig historia. “Porten” av K. G. Johansson är den mest välskrivna novellen i samlingen. Det är en skräckhistoria där en ung pojkes fascination och skräck för sex speglas i en hemsk och förbjuden ravin. I Hans Olssons “The Hang Man” har en man superkrafter i form av en förmåga att framkalla tentakler som griper folk, och berättelsen handlar om hur han missbrukar denna förmåga på en tunnelbanestation. Miljön känns väl igen och reaktionerna hos de anfallna är trovärdiga, men själva superkraften är alltför svår att ta på allvar. Eva Holmquists “Attentat mot Kreomen” är en klurig historia på en rymdstation där vi får träffa människor och utomjordingar som förhandlar. På klassiskt sf-vis förklaras inte termerna direkt utan det kommer senare. Berättelsen är trevlig men är lite för kort för att personer och utomjordingar ska bli riktigt tydliga. I “Jazztimmen” lyckas Lupina och Didrik Ojala på ett trovärdigt sätt skildra hur ett förtryckt folk reser sig genom att sprida information i ett radioprogram från hemliga platser. Att det är luftskepp över staden ger en steampunk-känsla åt novellen som annars kunde vara dokumentär. Den avslutande novellen, Oskar Källners “Dödens ängel”, är en välskriven sf om en jakt på varulvar ut bland rymdkolonier, och där den jagande har ett implantat som ger kontakt med en “gud”. Jakten för tankarna till hur etniska grupper förföljs och till de övergrepp som utförts i olika religioners namn. Här får vi ändå känna den förföljandes samvete och ånger. Sammantaget är det här en novellsamling som visar att svensk fantastik har stor bredd och hög kvalitet. Flera noveller behandlar förtryck och övergrepp med god psykologisk blick där fantastikelementen används för att förstärka budskapet.

 

Böcker lästa i februari 2018

941146Ian Watson: The Embedding.

Det här är Ian Watsons första roman och den klart mest komplicerade av de jag läst. I huvudsak är det tre handlingslinjer som möts ibland. I ett mentalsjukhus i England utför en forskare experiment på hjärnskadade barn för att lära dem artificiella språk, i Brasilien försöker en tidigare älskare till forskarens fru rädda en grupp indianer från att få sin by översvämmad av ett dammbygge eftersom han är intresserad av deras språk, och slutligen kommer utomjordingar till USA och vill byta till sig ett antal hjärnor (!) för att studera mänskliga språk. Det handlar alltså mycket om språk och hur de fungerar, men ännu mer om etiska dilemman, dåliga politiska beslut och mänskliga relationer. Dessutom är berättelsen bitvis mycket spännande. Knappast den bok av Ian Watson som bör läsas först, men absolut intressant. En lång recension som framför allt diskuterar lingvistiken finns här.

 

AdulthoodRitesOctavia Butler: Adulthood Rites.

Xenogenesis II. I denna andra del befinner vi oss hela tiden på Jorden, som nu ockuperats av Oankali, medan “resisters” finns i byar men har gjorts sterila. De rövar bort barn från Oankali-byar, barn som är både mänskliga och Oankali, dvs de har känsliga tentakler, och när människor vill göra dem mer mänskliga genom att klippa av dessa för det tankarna till klitoridektomi. Men det är också svårt att sympatisera med de ockuperande Oankali, även om de erbjuder människor att flytta till Mars. Intresseväckande läsning med många bottnar och några nya etiska frågor utöver de i del I.

 

Anna Jakobsson Lund: Equilibrium.

Huvudpersonen Ari är kemist och kan känna materiens sammansättning. Hon använder denna förbjudna magiska förmåga för att framställa ett napalmliknande vapen, men blir förrådd och tvingas fly från den ordnade tillvaron på laboratoriet till en mer kaotisk stad med smugglare och varietéteater, och det blir där hon hamnar och kan utnyttja sina magiska förmågor. De två städerna beskrivs på ett förnämligt sätt och kartan i boken behövs egentligen inte. Boken handlar mycket om könsidentitet och vänskap, men naturligtvis finns det en spännande handling dessutom. Språk och berättande känns mer utvecklat än i Systemet-trilogin. Speciellt fastnade jag för de rent lyriska namnen på tyger. Det allvarliga politiska engagemanget i trilogin ersätts här av klasskamp och det är gott nog även om det inte känns lika originellt.

 

Image result for watson hard questionsIan Watson: Hard Questions.

Idén i den här spännande sf-romanen är att kvantdatorer gör beräkningar parallellt genom att utföra dem i andra parallella universa, och genom att det alltså upprättas kontakt med dessa finns det plats för att ladda upp hela minnet från alla människor. Dessutom kan händelser plötsligt gå över i ett annat universum vilket kan vara förödande för logik och spänning i berättelsen. Det hanteras hyggligt trots allt, och spänning finns det gott om t ex i öknen i Arizona, där vi träffar en bisarr sekt med sin ledare, vänliga indianer på motorcyklar och ett gäng fotografer med nakna modeller.

 

Image result for the fox womanKij Johnson: The Fox Woman.

Den här romanen bygger på en japansk saga från 800-talet och är en utveckling av novellen “Fox Magic” som finns i samlingen At the Mouth of the River of Bees. Genom dagboksanteckningar får vi följa räven som förälskar sig i en högt uppsatt man som flyttat ut på landet till ett gods med tjänare. Hon själv, mannen och dennes hustru berättar en fascinerande men naturligtvis helt osannolik historia om hur mannen besvarar kärleken, överger sin familj och flyttar ut till rävhonan och får en son med henne. De upplever en illusion där rävhonan är kvinna och har tjänare. Svårigheten att föreställa sig hur illusionen fungerar hanteras elegant genom att hon också tvekar om vad som är verkligt. Berättelsen är varm och gripande, och har mycket att säga om mänskliga relationer och frustrationer.

Böcker lästa i januari 2018

Image result for the devil you knowMike Carey: The Devil You Know.

Den här visade sig vara en rejält underhållande thriller, en genre jag annars inte brukar gilla. Men här är det gott om humor, spöken som gör att våldet inte behöver tas på allvar, och välskildrade Londonmiljöer samt en huvudperson som har stora personliga problem och ändå lyckas på något sätt. Handlingen är visserligen en smula komplicerad men språket flyter perfekt och det är svårt att ha tråkigt i detta sällskap av levande och döda, bedragare, prostituerade och gamla poliser. Detta är första boken i en serie, och faktiskt den första bok Carey skrivit efter att ha ägnat sig helt åt serier.

 

Butler_DawnOctavia Butler: Dawn.

Xenogenesis 1. Mänskligheten har till slut lyckats förstöra jorden och i stort sett varandra, när en rymdfarkost kommer för att rädda dem. Dessa aliens är rejält märkliga utseendemässigt och skickliga genetiker – rymdskeppet är t ex helt biologiskt, och kan bilda celler där människor förvaras. Intressantast är nog just frågan om hur vänliga dessa aliens egentligen är; de tycks mest intresserade av vår arvsmassa för att öka de egna möjligheterna. Handlingen är rätt långsam i början, men tar fart när det finns en hel koloni av mäniskor på rymdskeppet som kan ha konflikter inbördes. Huvudpersonen är väl tecknad och helt klart kvinnlig.

 

Image result for juneke swedavienJohanna Juneke: Swedavien.

Ny svensk sf är alltid välkommen och även om denna dystopi anges vara första delen i en trilogi gick den utmärkt att läsa fristående. I experimentet Swedavien är alla uppkopplade och lever i en virtuell verklighet. Vardagsbestyren sköts av “malucker”, som Wells morlocker. Handlingen innebär förstås protester mot uppkopplingen, och miljön är originell och kul, och för mig välbekant: Här används den aldrig öppnade T-banehållplatsen Kymlinge och det närliggande Kista. Personerna är hyggligt tecknade och handlingen spännande utan att vara blodig. Språkligt finns en del missar, typ “vi och dem” i stället för “vi och de” men annars är det acceptabelt.

 

Image result for John Rackham: Danger from Vega.John Rackham: Danger from Vega.

Författaren är pseudonym för John T. Phillifent, och detta är en Ace Double. I en underhållande och fartfylld kort roman berättas historien om hur ett rymdskepp råkar i nöd och landar på en planet med bara kvinnor, vackra men gröna. Den planeten är dessutom invaderad av betydligt mer bestialiska utomjordingar från Vega, som tagit alla män från planeten. Och så flyter det på. Kanske inte alldeles minnesvärt, men som sagt rätt kul.

 

Image result for Avram Davidson: Clash of Star-Kings.Avram Davidson: Clash of Star-Kings.

En riktigt trevlig men kort sf eller snarare fantasy där fantastiken knappast är det väsentligaste. Några amerikaner i en liten mexikansk stad blir inblandade i en kamp mellan urgamla gudar, centrerat kring en staty i en grotta som det finns planer på att flytta till ett museum. Men det riktigt trevliga är skildringen av livet hemma hos dessa exilamerikaner, och dessutom är stilen ovanligt god för en Ace Double. Den här är dubbel med föregående.

 

GlimmeringElizabeth Hand: Glimmering.

I denna nära-framtids-dystopi som orsakas av att halogenerade kolväten lett till att atmosfären skimrar och påverkar elektriska system får vi följa en samling mycket originella individer. Centralfigur är en rik homosexuell man med AIDS som i boken inte är så behandlingsbar som nu, och till honom kommer en rockartist och till slut också dennes gravida flickvän. Relationerna och personerna är för mig bokens behållning medan själva katastrofscenariot inte känns helt övertygande, även om New York kändes igen. Den variant jag läste är en senare, modifierad utgåva och är enligt författaren inte fullt så pessimistisk som den ursprungliga.

 

Image result for Rhuddem Gwelin: The Wrathful Traveller.Rhuddem Gwelin: The Wrathful Traveller.

På baksidan citeras Lucretius, “Only religion can lead to such evil”, och det är i hög grad vad denna bok om Merlin handlar om. Det är del 2 i serien, och här har Merlin vaknat upp för att skydda en kvinna som kommer att ha historisk betydelse. Han hamnar i en by där man bygger en katedral och kommer förstås i konflikt med prästerskapet. Biskopens mannar avrättar de flesta i byn och det är bara början på ohyggligheterna som kulminerar i tre korståg. Där visar sig muslimerna vara ungefär lika grymma som de kristna, och den enda religion som här inte framställs som allt igenom ond är druidernas. Samtidigt finns individer i alla läger som är vänliga och hjälpsamma, så berättelsen blir inte fullt så nattsvart och hopplös som den kunde blivit. Med korta kapitel och spännande handling får vi en historisk roman som känns realistisk även om Merlin använder magi vid några tillfällen.

 

DevilIsDeadR. A. Lafferty: The Devil is Dead.

Det här är Lafferty i högform, och det innebär att det inte är alldeles enkelt att sammanfatta handlingen, annat än att vi får åka båt och besöka många hamnar tillsammans med ett märkligt gäng. Efter att ha besökt Grekland är vi tillbaka i USA och korsar kontinenten och lyssnar på olika historier. Inledningen som ger någon form av sammanfattning avslutas med “Is that not an odd introduction? I don’t understand it at all.” Och det är ett bra exempel på stilen som är humoristisk även om händelserna kan vara våldsamma. Varje kapitel inleds med ett citat från t ex Asimov, Chevy Chase eller bibeln. En hyfsad sammanfattning och analys finns här. Även om den ingår i en serie baserad på Argosmyten kan den absolut avnjutas ensam.

 

 

Image result for Agnes von Krusenstjerna: KvinnogatanAgnes von Krusenstierna: Kvinnogatan.

Fröknarna von Pahlen del II. Med ett lysande språk skildras här först livet på ett förlossningshem med otäckt kylig miljö och sedan livet på en hushållsskola där Agnes bor. Där utsätts hon för närmande av en lärare och blir förälskad i en annan elev. Också denna del är fantastisk i sin skildring av kvinnors känslor, och här är männen ännu mer frånvarande.

 

Image result for ian watson meatIan Watson: Meat.

Avskräckt av framsidan och baksidestexten blev jag glatt överraskad av denna berättelse som visserligen var blodig ibland men också mycket seriös i sin beskrivning av konflikten mellan djurrättsaktivister och djuruppfödare. Den börjar med att en kanin ska sättas ut i det fria och redan där anas magiska krafter från en drömvärld. Vi får också följa konflikter i familjen och med grannar, en lärare får ihop det med en elev, och en slaktarstaty får liv och blir våldsam. Där blir det möjligen i våldsammaste laget, men att kalla boken för skräck är trots allt inte helt korrekt.

 

Maria Turtschaninoff: Arra. Legender från Lavora.

Tidigare läst och kommenterad.

 

Maria Turtschaninoff: Anaché. Myter från akkade.

Tidigare läst och kommenterad.

 

Maria Turtschaninoff: Maresi. Krönikor från röda klostret.

Tidigare läst och kommenterad.

 

Maria Turtschaninoff: Naondel. Krönikor från röda klostret.

Tidigare läst och kommenterad.

 

När jag nu läser om dessa böcker för att förbereda för en paneldiskussion på sf-kongressen Vinter i Uppsala slås jag av några likheter och skillnader. Språkligt är alla böckerna en njutning och jag hittar ingenting att anmärka på. Faktiskt skulle jag inte haft något emot finlandssvenska vändningar men jag hittar bara någon enstaka ordföljd som inte känns som rikssvenska. Att det är en och samma värld antyds genom detaljer som att det nämns att ullen i Arra-boken kommer från akkade. Naturen är viktig och magisk kanske speciellt i Arra och Anaché. I alla finns starka kvinnor som huvudpersoner, och de har övervunnit svåra problem och speciellt i Arra utanförskap och trakasserier. Men när det gäller männen ser det olika ut. I Arra som närmast är en sagobok får huvudpersonen sin prins som naturligtvis är ädel, men inte bara det utan det finns andra män som försvarar henne, och några kvinnor som en syster och mamman som framställs som elaka eller oförstående. I Anaché är många män riktigt onda och huvudpersonen gifts bort med flickan Nansal som inte vet att Anaché egentligen också är flicka, men det utvecklas till en fin relation. Anachés far framställs mest som påverkad av yttre tryck och till slut som en förvirrad åldring som faktiskt mer väcker medkänsla än ilska, och Nansals far är vänlig och hjälpsam. Medan i Maresi och Naondel är männen obegripligt onda, hänsynslösa och egocentriska, med enstaka undantag som där de i stället framställs som svaga. Alla fyra böckerna är naturligtvis feministiska men jag oroas över glidningen mot en onyanserad syn på männen. Min favorit bland dessa är fortfarande Anaché. När jag läste den förra gången tyckte jag att den var långsam i början men det tyckte jag inte alls denna gång utan fann den helt perfekt balanserad. Slutligen är det trist att böckerna har rekommendationen 12-15 år, dels för att de absolut bör läsas av äldre, och dels för att framför allt Maresi och Naondel har inslag av sexuellt våld som det kan vara bra att föräldrar åtminstone känner till när 12-åringar läser dem.

Böcker lästa i december 2017

RiverBeesKij Johnson: At the Mouth of the River of Bees.

Utmärkt och mycket brokig novellsamling, där många av berättelserna handlar om djur, som den eponyma historien om en enorm bisvärm och den kanske starkaste om en kvinna som försöker leva med vargar för att förstå dem. Vackert språk och vältecknade personer, även om kvinnan i den mest välkända och prisbelönta novellen, “Spar” är svår att förstå sig på. Den handlar om hur hon har samlag med en alien i ett liten räddningskapsel i rymden, och också den är absolut originell och läsvärd.

 

algblomning_framsidaSten Rosendahl: Algblomning.

Stockholm om 200 år, när en kosmisk katastrof gjort att det bara finns plankton att äta. Detta förklaras inte tillräckligt väl, men det framtida Stockholm är intressant och både Centralen och Kaknästornet känns igen. Underklassen bor under jord och de rika ovanför, som i Wells Tidsmaskinen. Riktigt hur det har blivit så får man gissa. Själva intrigen är en detektivhistoria som visar sig vara annat än den först verkar. I denna framtid finns tänkande dammsugare och hotellrum med virtuella verkligheter. Även om själva intrigen inte är så fängslande gör miljön och sf-inslagen detta till en trevlig debut.

 

shadowboxerTricia Sullivan: Shadowboxer.

Tricia Sullivan är en briljant fantastikförfattare som tecknar utmärkta porträtt av starka och originella kvinnor. Denna bok är nog riktad till en yngre publik men jag hade trevligt när jag läste om den unga kvinnliga boxaren som har svårt att tygla sin ilska när hon blir påhoppad och som kämpar mot orättvisor och ren ondska. Historien innehåller en del magi som knappast förklaras så det är väl snarast fantasy, inte minst hur barns själar stjäls för att förlänga liv. Den amerikanska boxningsmiljön känns trovärdig medan Thailand, speciellt de magiska skogarna, inte riktigt håller.

.

forsta-hosten-bla-gryningE. P. Uggla: Första hösten.

Dystopisk skräckroman satt i Sverige i nära framtid. Pollen från genmanipulerade växter förvandlar människor till zombier, och vi får följa en kvinna som ansvarar för genmanipuleringen och försöker finna en lösning, samt hennes syster som försöker få kontakt med henne. Trevliga miljöbeskrivningar från olika delar av landet, och hyfsat väl skildrade personer. Däremot störde det mig med allt splatter och osannolika händelser som när man lyckas starta och köra ett tåg från Skåne till Norrland. Vetenskapen kändes inte heller trovärdig, och språket hade för många missar till exempel dem istf de/dom och att “att” tagits bort till och med på nya ställen.

 

CrashingSunsEdmond Hamilton: Crashing Suns.

Klassisk Space Opera som ingår i samlingen Crashing Suns. Den kom ursprungligen i Weird Tales 1928 och handlar om hur “The Interstellar Patrol” räddar vårt solsystem från ett annat som med ljusets hastighet närmar sig för att ersätta sin egen slocknande sol med vår. Faktiskt rätt underhållande att läsa även om “suspension of disbelief” fick tillämpas rätt ofta.

 .

.

den_okuvliga_friheten_framsida_480x711Per Anders Fogelström: Den okuvliga friheten.

Denna aldrig tidigare publicerade roman av den unge Fogelström (skriven 1939 men tryckt 2017) är ett exempel på den grupp svenska dystopier eller utopier (skillnaden är hårfin) skrivna av etablerade författare som tyskan Ulrike Nolte identifierat. Ett förord och en utmärkt inledning med mängder av foton om Fogelströms tidiga verksamhet är kanske det bästa med boken, även om berättelsen är intressant med sin skildring av ett nazi-tyskt maktövertagande i Sverige. Det skildras genom tre delar för 1942, 1947 (felaktigt kallat 1957) och 1952. Personerna är inte så fylligt tecknade och miljöerna är svåra att placera, och den lilla kärlekshistorien är sällsynt blek. Men skildringen av antisemitismen är adekvat och bara alltför aktuell.

 

VanguardAlphaBrian Aldiss: Vanguard from Alpha.

Utomjordingar från Alpha Centauri har fått upprätta en bas på månen och planerar att invadera Jorden. Inte helt obegripligt eftersom deras sol håller på att bli en nova. Knappast Aldiss bästa, men lättläst och spännande. Också utgiven som Equator.

 .

.

.

GiantsJohanna Sinisalo & Toni Jerrman: Giants at the End of the World.

Många starka “weird” noveller, kanske speciellt “Undine” av Maria Turtschaninoff som anknyter till Maresi, Emmi Itärantas “The Bearer of the Bone Harp” med klar inspiration från Kalevala, Anni Nupponens “The River God” om en flickas relation till naturgudar och inte minst den sista, “Giants at the End of the World” av Leena Likitalo som fint skildrar en kontakt mellan två skuldtyngda människor i en säregen miljö.

 

BlåRullgardinenAgnes von Krusenstjerna: Den blå rullgardinen.

Fröknarna von Pahlen del I. Det här är första delen av sju. Språket är vackert men ålderdomligt med pluralformer på verb, “ej” och “icke”, men fina naturbeskrivningar och framför allt väl skildrade kvinnor. Männen som förekommer bedrar eller är udda. Riktigt trevlig klart feministisk roman, och det är svårt att förstå att boken orsakade skandal när den kom ut 1930.

 

 

cosmicpuppetsPhilip K. Dick: The Cosmic Puppets.

Knappast Dicks viktigaste verk och ovanligt nära fantasy, när Ormus och Ariman slåss om en liten stad i Virginia. Typiskt Dick är overklighetskänslan när huvudpersonen mer och mer förstår hur hans barndoms stad förändrats. Den kosmiska kampen är inte helt lätt att begripa men det är ju också rätt typiskt. I alla fall klart läsvärd.

.

.

OrmusCarl Jonas Love Almqvist: Ormus och Ariman.

När nu Ormus och Ariman förekom i Dicks roman plockade jag fram Gunnar Gällmos nyutgåva. Nu handlar den ju inte så mycket om de två gudarna utan är mer en satir över kanslisvenska och politik, där till exempel ordet sekreterare härleds ur säck.

 .

.

TheGanymedeTakeover(1stEd)Philip K. Dick & Ray Nelson: The Ganymede Takeover.

En komplicerad och idétät invasionsroman satt i en framtid i USA – men faktiskt också i Norge. Här finns konflikt mellan vita och svarta, ledda av Percy X (lustigt nog kallad Percy Y på baksidan), psykiatrisk terapi genom “sensory deprivation”, androider och metoder att få fantasier att bli verklighet. Rätt svårt att få ordning på handlingen men massor av kul idéer.

 

DraculaBram Stoker: Dracula.

Även om själva grundtanken med vampyrer känns märklig om den inte tolkas symboliskt så är denna roman från 1897 riktigt trevlig att läsa både genom miljö- och personbeskrivningar. Språket flyter och handlingen förs fram i de korta kapitlen som är dagboksanteckningar skrivna av de inblandade personerna. Det fungerar utmärkt. Boken har blivit stående och jag har tänkt läsa den under “Neglected Novel Reading Month” men det blev december i stället för november.

Böcker lästa i november 2017

FallenMoonIan Watson: The Fallen Moon.

Det här är andra halvan av Watsons stora Mana-epos, som behandlar konflikter mellan människor och aliens, och inte minst mellan människor, på en avlägsen planet. Kräver helt klart att första delen läses först, men då är det rejält givande, även om naturlagar inte alltid respekteras.

.

MemoryManIan Watson: Memory Man & Other Poems.

Denna samling innehåller en del dikter från Mana-böckerna som känns som vackra sagosånger. Vidare en del personliga dikter från resor och upplevelser, politiska dikter, och inte minst en hel del vad jag betraktar som riktiga sf-dikter, med aspekter på tid, rymd och andra planeter. Här används diktformen för att förmedla sf-känslor som knappast kommer fram i prosa.

.

Stormvinge_x1400l-720x1024Oskar Källner: Stormvinge.

Förvisso är detta en ungdomsbok men att det samtidigt är en på många sätt klassisk sf-historia kunde ha fått framgå bättre av utsidan. Det är också en hästbok, även om hästarna här har vingar och kan flyga. Ett lamt försök till förklaring är att gravitationen är låg – men då hade det knappast funnits tillräckligt med atmosfär för att det skulle gå att flyga i alla fall. Nåväl, suspension of disbelief brukar man ju få använda ofta. Hur som helst är boken riktigt trevlig att läsa och stundtals spännande, och både miljöerna på den främmande planeten och personerna är skickligt tecknade.

AutumnAli Smith: Autumn.

Trots att detta är en relativt kort roman får Ali Smith in en hel del intressant och aktuellt. Den är satt efter Brexitomröstningen vilket påverkar stämningen, och den handlar om en konststuderande som ofta besöker en medvetslös 101-åring som hon träffat som barn. Hon skriver en uppsats om en kvinnlig, verklig popkonstnär som gjort en bild med Christine Keeler, och hennes historia kommer också in i boken. Förutom den medvetslöses drömmar är boken helt realistisk till skillnad från vad Ali Smith annars skrivit, och den är kanske inte fullt i klass med How to be both.

WindIn2Kenneth Grahame: The Wind in the Willows.

Den upplaga jag läste hade Arthur Rackhams underbara illustrationer, och även om detta helt klart är en barnbok är den väl värd att läsa av vuxna, både för sina fascinerande karaktärer och fina miljöskildringar. Lite egendomligt för en vuxen att grävlingar, råttor och paddor är ungefär lika stora, men det är väl knappast konstigare än att de ror eller kör bil. Det krävs också fantasi för att acceptera att en del av bostäderna faktiskt är gamla ruiner som ju borde ha varit alltför stora. Samtidigt känns det speciellt relevant i England med sina romerska ruiner.

Nils Håkanson: Ödmården.

Det här är en märklig och originell bok, och det är alltid kul att läsa något helt nytt. Språket är kanske det viktigaste i den och det är en blandning av gammalsvenska, slang och holländska. Det gjorde att det inte alltid var så lätt att förstå; det tog ett bra tag innan jag förstod att “voetbal” betyder fotboll. Samtidigt var det riktigt kul att försöka tolka orden, och ofta var man tvungen att uttala för att förstå. Berättelsen är en krönika skriven av en “archivarie” och det gör att det saknas personer att engagera sig i vid läsningen. Befolkningen i norra Uppland bor i hålor och de får det lite bättre när man lyckas få ström ur en nedfallen reaktor, men när den inte längre fungerar blir det riktigt illa. Söderut finns en ockupationsmakt som tycks härstamma från Nederländerna som försvunnit i havet efter några hundra år. Det om inte annat gör att berättelsen är science fiction. Övriga i sf-bokcirkeln var inte lika förtjusta.

polyglotta_wolffLina Wolff: De polyglotta älskarna.

En fascinerande, realistisk roman som på ett plan handlar om manuskriptet till boken “De polyglotta älskarna” och hur detta manuskript blir läst, solkat med urin och slutligen uppeldat. Manuskriptet binder ihop handlingen som är delad i tre avsnitt, och som alla handlar om relationer mellan män och kvinnor, inte så mycket kärlek som sex, och här är kvinnorna, framför allt den första vi träffar, de starka både fysiskt och psykiskt.

RiverBankKij Johnson: The River Bank.

Boken kallas “A sequel to The Wind in the Willows” redan på omslaget, och det är så pass många referenser till den boken att de bör läsas tillsammans. Stilen och berättelsen är absolut trogna originalet, och illustrationerna av Kathleen Jennings förstärker stämningen. Det nya är framför allt att två kvinnliga djur, en kanin och en mullvad flyttat in i flodstranden. Mullvaden är deckarförfattare medan kaninen är äventyrslysten, och det ger en extra krydda till historien, som dessutom är rejält spännande.

getxinfo (2)H. G. Wells: Tidsmaskinen.

Den mest klassiska av alla tidsreseberättelser har nyöversatts av Oskar Källner så att språket blivit mer modernt och begripligt för nya läsare. Uppdelningen i morlocker och eloier känns måttligt sannolik i dag men kan ses som en satir över klassamhället. Skildringen av jorden i den mycket avlägsna framtiden kan nog ha inspirerat både Vance och Stapledon. Kul att läsa, och mycket kortare än jag mindes.

Böcker lästa i oktober 2017

watson-ian-luckys-harvestIan Watson: Lucky’s Harvest.

Det här är första halvan av ett 1100-sidigt sf-epos som kanske snarast ska klassas som science fantasy eftersom det finns en hel del oförklarad magi på en avlägsen planet. Dit har Lucky kommit med ett rymdskepp i form av en ihålig asteroid som har sitt ursprung långt bort. Planeten har blivit befolkad av människor och därefter också av en annan grupp utomjordiska ormar som bärs av humanoider, genom vilka ormarna kommunicerar. Lucky och hennes döttrar har förmågan att ge odödlighet till den första man som har samlag med henne. Dessutom förekommer otaliga andra varelser och det finns mängder av referenser till Kalevala som berättats av Lucky till rymdskeppet/asteroiden. Klart fascinerande, men bör läsas ihop med del två, The Fallen Moon. Däremot är det knappast nödvändigt att läsa Kalevala innan även om det var kul att känna igen en del idéer.

 

AttentatenGallusEva Holmquist: Attentaten i Gallus.

En typisk välskriven ungdomsfantasy med välkonstruerad värld, dit huvudpersonen kommer genom att drömma. Trevlig att läsa framför allt genom engagerande personer och varelser, intresseväckande konflikt med övermakt i form av starka fåglar, och magiskt försvinnande hus.

.

.

 

Ian Watson: The 1000 Year Reich.

Novellsamling med stor bredd, som framför allt innehåller relativt sena noveller. Jag uppskattade humorn i novellerna som handlade om hur en utomjording hjälper astronauter strandsatta på Mars och om det gravida fostret, men också parodierna på Da Vinci-koden och Game of Thrones. “Blair’s War” visade sig vara en för samlingen ovanligt inkännande historia om barn som evakuerats till England under det spanska inbördeskriget – titelns Blair är mer känd som George Orwell. Övriga i bokcirkeln var mindre förtjusta än jag.

 

BoyBridgeM. R. Carey: The Boy on the Bridge.

Det här är en prequel eller kanske snarare parallell till den utmärkta zombieboken The Girl with All the Gifts. Genom att mycket redan avhandlats i den är det kanske inte så märkligt att den här boken inte känns lika angelägen. Intressantast är den autistiske men begåvade pojken i titeln, som uppfinnit ett skydd mot zombierna, medan militärer och forskare blir alltför karikerade, och framför allt alltför lika dem i The Girl with All the Gifts. Eftersom man vet hur det slutar är det aldrig riktigt spännande. Men visst, språket flyter och händelser är skickligt skildrade.


Stockholm 15-17 juni

Advertisements