Böcker lästa i juli 2017

CompanyTownMadeline Ashby: Company Town.

Ashbys originella och starkt engagerande androidböcker vN och iD gjorde förstås att förväntningarna var höga på denna bok som dröjt med att bli publicerad. Tyvärr infrias inte förväntningarna. Detta är en ren thriller även om handlingen är placerad på en oljeplattform befolkad av förstärkta postmänniskor – utom huvudpersonen som just genom att inte vara cyborg kan agera fritt, bland annat genom att hjälpa prostituerade på plattformen. En del kul idéer och resonemang, men alldeles för mycket våld och fokus på intrigen.

 

aftonlandTherese Bohman: Aftonland.

En mycket välformulerad men inte helt övertygande roman om en kvinnlig professor i konstvetenskap som blir förälskad i en ung doktorand som (vilket läsaren men inte professorn omedelbart inser) bedrar henne med en sensationell historia om upptäckten av en tysk 1800-talskonstnär. Varken den akademiska miljön eller kärlekshistorien görs riktigt sannolik men det hindrar inte att boken var trevlig att läsa, om än inte så fulländad som jag förväntade mig efter presentationen i Babel på tv.

 

The_Girl_with_All_the_GiftsM. R. Carey: The Girl With All the Gifts.

Zombieböcker hör inte till mina favoriter eftersom de kombinerar äcklighet och biologisk omöjlighet. I den här boken är det en svamp som intar människokroppen och styr hjärnan så att den drabbade får en drift att bita och äta andra människor. Hos barn är driften svagare och de vi träffar är först i en isolerad internatskola. Dessa barn är på intet sätt äckliga och effekten på hjärnan beskrivs som sannolik. Historien utvecklas som spännande konflikter mellan de verkliga drabbade, andra som ännu inte är infekterade och ett infekterat barn som kan hantera sin drift. En intressant person är den kvinnliga forskare som försöker hitta en möjlighet att hindra svampens spridning, och som då genomför etiskt mycket tveksamma operationer. Totalt sett en riktigt lyckad sf-roman med helgjutna personer och sannolika skeenden.

 

MomentEclipseBrian Aldiss: The Moment of Eclipse.

Blandade noveller från senare delen av 60-talet, som alla har vackert språk och specifikt handlar om personer som ytligt sett är rätt alldagliga. Tyvärr förstörs novellen “Orgy of the Living and the Dying” av typografin – bättre är den i Harry Harrisons originalantologi  The Year 2000 där de röster huvudpersonen hör är kursiverade, och det finns dessutom andra skillnader mellan dessa versioner.

 .

.

OperationActSylvana Freyberg, Jürgen R. Lautner & Martin Stricker, eds.: Operation Act of Grace.

And other stories and essays from the wide area of German Science Fiction 2017. Andromeda SF Magazin 155 och samtidigt en antologi som vi fick på Eurocon 2017 i Dortmund, där novellerna finns både på engelska och tyska. Jag har bara läst den engelska varianten som dessutom var ca 10% kortare. Häftet innehåller några riktigt trevliga sf-noveller och artiklar om tyska sf-priser, böcker och fandom.

.

.

ferdinand-fitzschkloff-upprorFerdinand Fitzschkloff (Gunnar Gällmo): Uppror!

Det här är väl knappast något litterärt mästerverk men det var väl inte heller författarens målsättning. Fantastik är det förstås med rymdfärder bland annat till den misstänkt närbelägna planeten Atsnet. Än mer fantastiskt än denna parodi är att den slunkit in i projekt Runeberg där den kan läsas helt gratis (själv köpte jag ett pappersex av SAAM för 10:-).

.

.

 

asbrink1947Elisabeth Åsbrink: 1947.

Utmärkt beskrivning av ett år som inte är historiskt men visar sig innehålla ursprunget till många av dagens konflikter, t ex Indien/Pakistan och Israel/Palestina. Vidare tidig svensk nazism med Per Engdahl som ledare. Ursprunget till “bug” i datorer visar sig vara att en nattfjäril bosatt sig i en mekanisk dator.

 

 

watson-ian-the-powerIan Watson: The Power.

Anges vara en skräckbok och mycket riktigt är den skräckinjagande på flera sätt. Fram till ungefär mitten handlar den om ett läger för kärnvapenmotståndare utanför en militäranläggning i England, och så långt är den helt realistisk och nog så obehaglig. Därefter blir handlingen mer äkta skräck med zombies och övernaturliga fenomen. (Andra zombieboken denna månad som jag berömmer – dags att ompröva inställning?) Totalt sett en stark skildring som kan ses som en idag, 30 år senare, synnerligen relevant protest mot kärnvapen. Märkligt att det inte fortfarande är självklart att Sverige ska vara helt emot kärnvapen på svensk mark.

 

Den_tusende_fo-ljarenJenny Milewski: Den tusende följaren.

Till skillnad mot Skalpelldansen är det här helt klart en ungdomsbok och dessutom en väldigt lyckad sådan – min 12-åriga dotterdotter slukade den men hade lite svårt med “snusket i början” som hon hoppade över. Handlingen om trakasserier på sociala medier känns tidstroget vilket naturligtvis kan göra att boken tappar aktualitet snabbt. Men å andra sidan är personerna väl skildrade och de underliggande problemen lär knappast försvinna. Boken hade vunnit på att sexscenen och framför allt pratet kring analsex togs bort.

 

SagaOfLostEarthsEmil Petaja: Saga of Lost Earths.

En inte helt lyckad kort sf-roman baserad på Kalevala, med en hjälte från en dystopisk framtid som åker till ett Finland där han möter figurer från Kalevala, delvis kanske i drömmen. Det är lite svårt att följa handlingen, och riktigt vad den mynnar ut i blir förhoppningsvis klarare i de tre följande delarna. Tillsammans med Ian Watsons Mana-böcker har den i alla fall fått mig att läsa Kalevala.

 

 

ClosedCommonOrbitBecky Chambers: A Closed and Common Orbit.

Jag jublade över The Long Way to a Small, Angry Planet och denna fortsättning är faktiskt ännu bättre! Den är fristående även om två personer (nej, intelligenser) från den första finns med. Den ena huvudpersonen börjar som “Jane 23”, en nästan-kvinna som jobbar som slav i en robotdriven anläggning där mekaniska saker fixas och skrotas. Den andra är en AI som efter att ha varit en del av ett rymdskepp sätts in i en humanoid robot och som då förlorar förmågan att se åt flera håll och i flera rum. Relationen mellan dessa och några av deras vänner skildras på ett underbart sätt. Som John-Henri skriver i sin berömmande recension i SF-Forum 129: “…en existentiell roman om livets mening…” och avslutar med “…en av de viktigaste nya sf-författarna på mycket länge.” Romanen var Hugonominerad men vann inte.

Advertisements

Böcker lästa i juni 2017

Death's_End_-_bookcoverCixin Liu: Death’s End.

Denna avslutande del av trilogin Remembrance of Earth’s Past är oerhört ambitiös med en berättelse som sträcker sig från Konstantinopels fall år 1453 till tidens och universums slut. Den knyts ihop av en kvinna som deltar då och då och dessemellan ligger i någon form av dvala. Vidare knyts den ihop av fyrdimensionella områden som passerar förbi, och naturligtvis av förekomsten av varelser och intelligenser från den relativt närbelägna trippelstjärnan Trisolaris. Genom det kosmiska perspektivet påminner historien om Poul Andersons Tau Zero. På ett sätt är romanen en lyckad hård sf-berättelse genom idérikedom, gigantiska perspektiv och etiska problem, men den lyckas ändå inte riktigt fängsla och det beror på att det personerna aldrig blir tillräckligt engagerande. Den inledande The Three-Body Problem var den klart mest lyckade delen i trilogin.

 

Newman_PlanetfallEmma Newman: Planetfall.

Ännu en fantastiskt välskriven och intressant sf-roman av en ny kvinnlig författare! Här handlar det om en koloni på en planet där det redan finns en artefakt med märkliga egenskaper som lett till en religion. Men det mest intressanta är kolonins invånare och deras relationer, med framför allt huvudpersonens hemligheter och tankar. Hon är ansvarig för 3D-printern och redan i inledningen diskuteras etiken i att skapa organ för sjuka. Möjligen hade man önskat sig lite mer förklaring i slutet av boken.

 

snosommarKristina Hård: Snösommar.

Så kom då äntligen del två av Kaiserarvet. Den inleds med en ordentlig resumé så att minnet friskas upp, och handlingen knyter an där den första slutade. Här får vi uppleva vinter när den är som jobbigast, hela året om. Vi får lära känna trollen bättre och möta de underbara skräpvarelserna igen. Det är lite svårt att få grepp om hur Sverige nu styrs från ett enklare hotell i Danmark, och det behövs en tredje del för att handlingen ska bli riktigt begriplig. Inte riktigt så omskakande som Kleptomania men det är svårt att kräva av mellanboken i en trilogi.

 

FireWormIan Watson: The Fire Worm.

Sprudlande idérik historia berättad av en psykiater som i hemlighet också skriver skräckberättelser och dessutom har problem med sitt eget känsloliv. Den Lovecraftmässiga ormen i fråga finns i en håla vid vattnet och har klart sexuell betydelse, och den beskrivs av en hypnotiserad patient som upplever tidigare epoker. Kanske lite för mycket pressas in i en kort roman men boken är underhållande och intensiv.

 

FinnaSigAgnes Lidbeck: Finna sig.

Fascinerande debutroman om en kvinna och hur hon lever för tre män – den äkta mannen, sonen och älskaren – vilka alla utnyttjar henne för sina syften. Den dubbeltydiga titeln är talande, och språket i boken fungerar utmärkt även om jag blev något trött på att många meningar speciellt inledningsvis började med “Anna”. Men högst läsvärd, med en del humor och utan politiska pekpinnar.

 

ChekhovsJourneyIan Watson: Chekhov’s Journey.

Tre parallella handlingar som går ihop kring Tunguskameteoriten som slog ner 1908. I en av handlingarna gör författaren Chekhov en resa 1890 för att studera resultatet av explosionen, i en görs en film om Chekhovs resa på plats 1983 med en skådespelare som försöker minnas händelserna, och i en avlägsen framtid är det ett rymdskepp, lämpligt format som hammare och skära, som är det som egentlige är meteoriten. Alltså rätt kaotiskt men helt igenom mycket underhållande och tänkvärt genom att belysa framför allt den sovjetiska inställningen till historiska sanningar. Dessutom kändes den kyliga miljön i Sibirien övertygande även om det kanske inte riktigt gällde personerna.

Böcker lästa i maj 2017

sister-mineNalo Hopkinson: Sister Mine.

Hopkinsons Brown Girl in the Ring var en trevlig läsning när voodoo-kultur blandades med drogmaffia i Torontos slum. Den här gången har det tyvärr blivit för mycket inblandning av mytologi och religion i en annars småtrevlig historia om systrars relationer. Systrarna är dessutom siamesiska tvillingar som skilts åt, och halva släkten är gudar, spöken far omkring och modern är en gigantisk havsvarelse, flygande matta används som transportmedel – ja det blir för mycket. Men språket var kul.

 

the-stars-are-legion-final-coverKameron Hurley: The Stars Are Legion.

Efter att ha blivit lätt besviken på God’s War var det med viss oro jag gav mig in i denna likaså hyfsat våldsamma historia. Men då så mycket roligare att få uppleva en av de bästa sf-romaner jag läst! Här är alla kvinnor, planeterna är biologiska varelser liksom rymdfarkosterna och vapnen – som skjuter små bläckfiskar. Behövs ett kugghjul i planeten blir helt enkelt en kvinna gravid och föder fram det. Själva historien är kanske lite väl brutal och feodal men en odyssé genom planetens inre blev både en beskrivning av hur den är uppbyggd och hur några individer samspelade. Det här är en fristående roman och eftersom det just är världsbygget som är intressant är det en stor fördel.

Böcker lästa i april 2017

ConvertsIan Watson: Converts.

Idérik sf baserad på genetisk modifiering via virus som påverkar alla celler så att det inte bara är avkomman som ändras. Här blir man det man innerst inne vill bli, och det är kanske inte alltid så lyckat. Klart trevlig att läsa, stundtals spännande men framför allt underhållande och lätt kritisk mot framför allt företagare som saknar etisk kompass. Vetenskapligt inte särskilt trovärdig.

 

TooLikeAda Palmer: Too Like the Lightning.

Fascinerande, originell men inte alldeles lättillgänglig, klart politisk sf satt på 2400-talet då samhället globalt indelas i några grupper som närmast är besläktade med gillen. Huvudpersonen som är en massmördare berättar och vänder sig ibland till läsaren, han refererar ofta till upplysningen och dess filosofer, och han umgås med världens ledare. Dessutom har vi en pojke som kan få liv i sina leksaker. Tyvärr slutar berättelsen ganska abrupt och det är bara att vänta på fortsättningen i de kommande delarna. Men ändå är detta en av den senaste tidens största läsupplevelser.

 

utrensning_pocketSofi Oksanen: Utrensning.

En ruskig men synnerligen stark och välskriven roman om Estland och hur det kan vara att leva där efter kommunismens fall, speciellt när man inte protesterat tidigare. Dessutom ett utmärkt porträtt av en flicka som hamnat i Vladivostok och kommer tillbaka till Estland via Tyskland som utnyttjad prostituerad.

 

 

U-Con, Eurocon 2017

U-Con, Eurocon 2017 in Dortmund, June 16-18.

P1020115a

Arno Behrend, chairman

This was a fairly small Eurocon, with 375 attending members. The venue was some kind of school, with a big hall suitable for the main programme and some smaller rooms, a bar and a dealers’ area. Perfect for the size of the convention. Here are some reports from the programme items. For photos I would recommend the collections posted by e g Marcin Klak, Sergii Paltsun and Joerg Ritter on Facebook. I took some photos but they are not as good. Still, here are a couple. For me, the most interesting items were the presentations of German sf, which obviously is not only Perry Rhodan.

 

Author guests of honour at the opening ceremony:

P1020117a

Dave Huchinson

P1020126a

Andreas Eschbach

 

Future Eurocons

Amiens, Nemo, July 19-22, 2018. Pierre Gévart: Theme African sf. The magazine Galaxies has an entire issue dedicated to African sf.

Belfast, Titancon, August 22-24, 2019. Phil Lowes.

Bid: Rijeka, Croatia, Futuricon 2020, October 2-4, 2020.

Another con, that a Lithuanian fan told me about: Lituanicon in Vilnius, September 30, 2017.

Bilingual science fiction, talk by Francesco Verso from Italy

The start of sf is fictionalised ideas, see wardshelley.com for the history of sf. Can be called “the fiction of transformation”. Anthony Dunne and Fiona Raby: Speculative Everything. Design, Fiction, and Social Dreaming, MIT Press. Verso publishes sf by authors from all over the world (http://www.futurefiction.org ) and in an anthology, Nebula, with English and Italian in parallel. Authors mentioned: Ekaterina Sedia (Russia, USA), Tendai Huchu (Zimbabwe), Efe Tokunbo (Nigeria, Mexico), Pepe Roja, Michalis Manolios (Greece, author of “Aethra”), Xoa Jia translated by Ken Liu, Zhang Ran (China, translated by Ken Liu: Ether), Chen Qiufan (China).

 

German contemporary sf, talk by Martin Stricker

There are approximately 100 million German-speaking readers. Portal: deutsche-science-fiction.de. The longest series is the Perry Rhodan one, but the concept is for me not interesting since world-building is one of the most interesting aspects of sf. List of authors:

Thosrsten Küper, who talked about Second Life at the convention. He writes cyperpunk with underdogs who are revolting. http://kueperpunk2012.blogspot.se/.

Michael K. Iwoleit writes cyberpunk with immortality.
https://iwoleit.wordpress.com/, in English. His story “Das Netz der Geächteten” has won the Deutscher Science Fiction Preis and has just been republished by Tor, http://www.tor-online.de/fiction/2017/05/das-netz-der-geaechteten-michael-k-iwoleit/.

Nadine and Uwe Post write in a unique humorous-satirical style.
http://www.nadine-boos.de/wordpress/ & http://upcenter.de/wordpress/

Heidrun Jänchen. https://heidrunjaenchen.wordpress.com/

Karla Schmidt has weird ideas.
https://karla-schmidt.de/ She has a short story in Clarkesworld #119.

Oliver Henkel writes alternate history. http://oliverhenkel.com/

Frank W. Haubold is a stylish sf author. http://frank-haubold.de/

Wolfgang Jeschke is the most important editor with over 100 anthologies.

Herbert W. Franke is a 90 year old Austrian. His books have been translated by DAW books.

Helmuth W. Mommers writes about life in the future. http://helmuthmommers.de/.

Andreas Eschbach is the most successful German sf author and his Lord of All Things is most well-known. http://andreaseschbach.com/

Andreas Brandhorst won the Kurt Laßwitz Preis 2017 for Omni.
https://andreasbrandhorst.de/

Dietmar Dath has a difficult language and is a radical left-wing author.

Frank Hebben writes stylish cyberpunk. http://www.schwarzfall.de/

Axel Kruse

Nina Horvath is of course a well-known Austrian fan but also a winner of the Deutschen Phantastik Preis 2012 for her story “Die Duftorgel”.
http://ninahorvath.at/

Gabi and Arno Behrend, organizers of U-Con, are also authors.

Matthias Falke writes space opera.

Dirk van den Boom writes entertainment sf. https://sfboom.wordpress.com/

Michael R. Baier writes space opera. http://www.coruum.com/

SF libraries: Wetzlar http://www.phantastik.eu/ and Villa Fantastica Wien http://www.villafantastica.com/

 

Science fiction in the German Democratic Republic, talk by Karlheinz Steinmüller

Prehistory: The classic Auf zwei Planeten by Kurd Laßwitz. Hans Dominik: Die Macht der Drei (1921) and Treibstoff SR (1939). The films Metropolis (1927) and Frau im Mond (1929), both directed by Fritz Lang.

1950’s: Utopian stories: Heinz Vieweg: Ultrasymet bleibt geheim (1955), Eberhardt del’Antonio: Gigantum (1957), H. L. Fahlberg (pseudonym for Hans Werner Fricke): Betatom (1957), Werner Bender: Messeabenteuer 1999 (1956, for children).

Thrills in utopia could be competition between industries or accidents, and it could also be due to imperialist spies and sabotage.

Comic strip Mosaik by Hannes Hegen, Arthur Bagemühl: Der Weltraumschiff (1952, for children). In the story “Gefangene des ewigen Kreises” (1956) by Günther Krupkat the cosmonauts suffer from space madness (Raumkolle) from being in the small space of the spacecraft. In del’Antonio’s Titanus (1959) there was a nucelear catastrophe.

The film Der schweigende Stern (1960) directed by Kurt Maetzig is based on the story “The Astronauts” by Stanisław Lem.

Steinmüller compared the “prime directive” in Star Trek with ambivalence towards export of revolution in East German SF. Lothar Weise: Das Geheimnis des Transpluto (1962), Hebert Horstmann: Die Stimme der Unendlichkeit (1962), Eberhardt del’Antonio: Heimkehr des Vorfahren (1966).

Heiner Rank: Die Ohnmacht der Allmächtigen (1973).

Critical voices: Günther and Johanna Braun: Der Irrtum des Großen Zauberers (1972), Der Fehlfaktor (1975), Unheimliche Erscheinungsformen auf Omega XI (1974, about a superaffluent society). Erik Simon: Die ersten Zeitreisen (1977, with Reinhard Heinrich), Fremde Sterne (1979), Mondphantome, Erdbesucher (1987). Gert Prokop: Wer stiehlt schon Unterschenkel? (1977).

In the 1980’s there were stories about the many worlds, and there was a statement about what sf is not: Not about the future, not about real science, and not a pedagogic means.

Ekkehard Redlin: “Entpflichtung im Nirgendwo” in the anthology Lichtjahr 3  (1984), deals with how to get rid of obligations. Gottfried Meinhold: Weltbesteigung (1984), Angela and Karlheinz Steinmüller: Andymon (1982).

Censorship: Words to avoid were “bureaucracy” and “generation conflict”. And the the wall came down. Karsten Kruschel: Das kleinere Weltall (1989, short stories),  Andreas Melzer: Vorstoß nach Andromeda (1990), Angela and Karlheinz Steinmüller: Der Traummeister  (1990).

GDR as counterfactual history: Christian von Ditfurth: Die Mauer steht am Rhein. Deutschland nach dem Sieg des Sozialismus (1999).

 

The panel Fake Olds talked about the new story collection Leichter als Vakuum by Angela and Karlheinz Steinmüller.

P1020145a

Karlheinz Steinmüller, Angela Steinmüller, Erik Simon, Hardy Kettlitz (moderator)

 

I also listened to the entertaining talk by Nina Horvath about her experiences as a TAFF-delegate, an informative talk about possibilities for life on other planets, a panel about fanzines, a talk about science as depicted in fiction and some other programme items.

After the con we went to Düsseldorf to catch the plane to Stockholm, but we had to wait for a couple of hours which we spent walking to the river Rhein and in the Altstadt.

P1020164a

Mårten Svantesson, Anders Hedenlund

P1020170a

P1020169a

Carolina Gómez Lagerlöf, Mårten Svantesson

 

 

 

Böcker lästa i mars 2017

Walter Jon Williams: The Praxis.

En blandning av Jane Austen och space opera tyckte en i bokcirkeln, och så kanske man kan se den här militär-sf-boken som är första delen i en trilogi. Själv blev jag mycket irriterad på de depraverade kadetterna som drack öl, tittade på tv och intrigerade. Ansvariga militärer ägnade sig åt sitt fotbollslag i stället för att försvara sig. Dessutom fanns en rejält gammalmodig syn på kvinnor som i alla fall i de övre klasserna förväntas sluta arbeta när de gifter sig. Nog måste det ses som en dystopi om samhället inte utvecklats mer på 10000 år från nu. Här fanns också andra varelser än människor, och de var ju knappast mer sympatiska. Osannolik var också förväxlingshistorien som kunde vara hämtad ur en gammal saga, och med två osympatiska huvudpersoner blir det ju inte så mycket kärlekshistoria heller. Tack vare viss humor är boken i alla fall läsbar, och den inledande räddningsscenen var hyggligt spännande.

 

Chris Beckett: Daughter of Eden.

I Dark Eden hamnade en kvinna och en man på en planet utan sol, där värme kom inifrån. Del två, Mother of Eden berättade om hur dessas ättlingar klarat sig trots problemen med inavel, och där behandlas framför allt hur samhällen bildas. I del tre, Daughter of Eden, är det snarare hur religioner bildas och stärker gemenskaper och samtidigt fördjupar konflikter. En spoiler är att släktingar från jorden dyker upp, och en minnesvärd replik av en av dem är att de borde stanna och förbättra genpoolen – dvs att männen skulle ha samlag med planetens kvinnor. Boken var klart läsvärd men jag saknade det påtagliga sf-inslaget i den första boken. Här blir det mer fantasy, vilket kanske är att vänta när det utvecklas till en trilogi.

 

Stina Stoor: Bli som folk.

Det här är kanske inte egentligen fantastik men samtidigt är det magisk realism genom att novellerna är berättade ur ett barns perspektiv, och då är nästan allt magiskt. Dessutom är språket alldeles underbart med väster-bottendialekt.

.

.

John Carnell, ed.: New Writings in SF 1.

Antologi från 1964. Den klart starkaste novellen var “Man On the Bridge” av Brian Aldiss, med dystopiskt tema i stil med 1984, där intellektuella sitter i koncentrationsläger för att inte störa balansen i samhället. Mindre sannolik men starkt symbolisk är den man som hjärnopererats för att eliminera det undermedvetna. Jag hade hyfsat trevligt när jag läste John Rankines “Two’s Company” där de två knappt talar med varandra innan de råkar ut för en olycka på planeten som är under terraformning, även om det var rätt svårt att hänga med i själva den heroiska räddningen. “Haggard Honeymoon” av Joseph Green och James Webbert var lite lustig så här på kvinnodagen: På en planet där uran utvinns drabbas män av mentala störningar som blir mindre om de får ha med sig sin nyblivna hustru. Eftersom kvinnor inte drabbas hade det kanske varit möjligt att bara låta dem arbeta med brytningen? Nej kvinnorna lagade mat åt männen. Damien Brodericks “The Sea’s Furthest End” behandlade revolt i det galaktiska imperiet; rätt tjatigt faktiskt. Den ansträngt humoristiska “Key to Chaos” av Edward Mackin skulle antagligen vara kritisk till företagskultur men saknade poänger.

Nisi Shawl: Everfair.

Det verkade så bra. Jag hade så gärna velat gilla den här boken, som på skyddsomslag och “Historical Note” uppges ge en alternativ historia där den oerhörda förintelsen av svarta i Kongo (10 miljoner!) hade kunnat förhindras bara genom några steampunkiga uppfinningar. Så här beskriver jag den i SF-Forum 129:

Västerlandet i vid mening har under lång tid betett sig avskyvärt mot befolkningen i de områden som upptäckts och visat sig vara befolkade, speciellt om det dessutom finns naturtillgångar. Ett av de värsta är den förintelse som den belgiske kungen Leopold II ansvarade för i den afrikanska region som i dag kallas Kongo-Kinshasa. Det är osäkert hur många han lät mörda men siffran 10 miljoner är sannolikt en underskattning. Detta skedde under perioden 1870-1908, och metoden var att med hot och våld få folk att utvinna framför allt naturgummi och leverera till den belgiske kungens bolag. Förhållandena blev bara obetydligt bättre när det i stället blev den belgiska staten som skötte regionen. Tvångsarbetet fortsatte och vita kolonister betraktades som i allt överlägsna den inhemska svarta befolkningen. Den lilla förändringen 1908 berodde mycket på internationella protester, där också svenska missionärer bidrog – se kapitlet “En civilisationens utpost” i Sven Lindqvists Utrota varenda jävel. Orättvisor på närmare håll ledde 1884 till bildningen i England av “The Fabian Society”, en närmast socialdemokratisk organisation som ville förändra utan att göra revolution, och som kom att bli grunden till Labourpartiet. Genom pengar från speciellt en rik skådespelare kunde organisationen grunda London School of Economics, som fortfarande är en tankesmedja för politiker.

Nisi Shawl, som tidigare skrivit en del noveller, har nu skrivit en alternativhistoria med utgångspunkt från dessa händelser. Här används resurserna till att köpa loss Kongo från Leopold II i stället för att grunda en skola, detta i syfte att skapa ett idealsamhälle med jämlikhet i alla hänseenden. Det illustreras bara alltför tydligt i de relationer som beskrivs: Vi möter lesbisk kärlek, äktenskap där mannen är betydligt yngre liksom kärlek där etnicitet, religion och samhällsklass inte betyder något. Tanken är också att skapa en fristad dels för afrikaner som förföljts av Leopold, dels för svarta amerikaner som vill återvända till Afrika.

Steampunk-elementen i boken har framför allt att göra med något drivmedel som man aldrig får riktigt förklarat, men möjligen är det kärnkraft eftersom Kongo är rikt på uran. I alla fall används den för både belysning och att driva luftskepp, vapen och handproteser som är plågsamt nödvändiga efter bestraffningar. Författare som Charles Stross har kritiserat steampunk för att den glorifierar den brittiska viktorianska eran med dess kolonialism, och Nisi Shawl har instämt i att steampunk är en reaktionär litteratur. Det är därför glädjande att se att steampunk kan användas också i en bok som kritiserar i alla fall de värsta avarterna av kolonialism, även om man måste konstatera att det är tveksamt om det är “rätt” att utifrån försöka skapa ett samhälle även om intentionerna är de bästa.

Som så ofta med ny fantastik går det inte att klassificera boken som sf eller fantasy. Det finns klara sf-element: Det är en alternativhistoria med teknologiska uppfinningar som vi inte har ens i dag. Samtidigt kan en afrikansk medicinman bota en skottskada hur lätt som helst. Hur boken än klassificeras är den en intressant och lyckad roman. Inte minst är den ett imponerande projekt som ger sig på en av mänsklighetens mörkaste perioder. Boken är dessutom vacker som ting, med en framsida där vi ser en svart människas hand och handprotes. Språket är utmärkt och vi får lära känna många intressanta människor – kanske väl många så att det blir svårt att hålla ordning på relationerna. Till viss hjälp finns en lista över persongalleriet, men egentligen är det ett misslyckande när det behövs. Miljöerna i Europa är hyfsat skildrade, men det som borde varit det väsentligaste, den afrikanska miljön, känns inte riktigt trovärdig, och det gäller också det nya samhället och dess organisation. Inte heller kriget mot Leopolds soldater känns riktigt övertygande, och vi får aldrig riktigt känslan av hur bestialiskt de betett sig även om det antyds. Några spännande episoder finns men det är knappast det viktigaste i boken.

 

Eva Holmquist: Diligentia.

Den första delen i denna trilogi om ett generations-rymdskepp hade jag svårigheter att komma in i, se min recension i SF-Forum 120. Också nu vid en omläsning hade jag problem med början, där många personer presenteras. Kanske det beror på deras namn som är lika men ovanliga – Lola, Mela, Vala. Något stort problem är det inte och det finns en lista över personerna i slutet av varje del. Det kan väl inte vara en hemlighet att rymdskeppet kommer fram till en planet som dessutom visar sig vara beboelig. Här utvecklas relationerna och personerna samtidigt som spänningarna som finns redan i första delen fördjupas mellan konservativa traditionalister och de mer utvecklingssinnade. Handlingen är spännande och medryckande, och det känns lite som att läsa en ungdomsbok av Heinlein. Inget dåligt betyg alltså.

 

Keith Laumer: Dinosaur Beach.

Underbar fartfylld tidsreseroman från 1971 där uppdrag och identiteter är oklara och handlingen utspelar sig i många tidsåldrar där vi inte bara möter dinosaurier utan också sjörövare. Och genom att tiden slår knut på sig själv är det inte så lätt att hålla reda på om ens älskade är den gamla damen eller den unga flickan. Onekligen behövs det tidspoliser men hur ska de hålla reda på härvan?

 .

.

Toni Jerrman, ed.: Finnish Weird 3.

En samling utmärkt fantastik översatt från finska. Tre noveller stack ut speciellt: Anne Leinonens fantasy om ett troll eller en varulv som tas om hand av en kvinna, Johanna Sinisalos sf med cyklande chimpanser och Magdalena Hais suggestiva skräckfantasy om en gammal begravningsplats dit ungdomar kommer för att spela och dricka. Men de övriga var det heller inget fel på.

 .

.

Ingmar Karlsson: Arvet från Bagdad.

Undertitel: Hur det grekiska vetandet bevarades och berikades. Speciellt intressant var skildringen av kulturen på Sicilien, och diskussionen om varför den arabiska kulturen ganska plötsligt upphörde. I dag finns knappast någon vetenskap i den muslimska världen, och Karlsson förklarar det med att auktoritära sunnitiska härskare ansåg att all kunskap redan fanns och beskrevs i Koranen. Dessutom fick denna eller annan text inte tryckas utan måste skrivas med kalligrafi, så tryckpressar förbjöds.

Böcker lästa i februari 2017

Blodsskifte_OmslagEbokEva Holmquist: Blodskifte.

Det här är urban fantasy som uppenbart är skriven för unga, men det hindrade inte en gammal gubbe att ha riktigt trevligt. Tempot är högt från start och det är lätt att komma in i handlingen. Personteckningen fungerar för ändamålet och speciellt huvudpersonen Nora är intressant. Handlingen utspelar sig i Jönköping och jag känner inte till staden själv men den skildras på ett sätt som gör att den verkligen känns bekant. Mycket snabbt får vi veta att det finns revor mellan världar där det går att komma igenom, och vid en olycka sker ett “blodskifte” som gör att Nora kan hamna i den parallella världen där det finns gott om fenomen som närmast hör till sagorna: personer som kan byta hamn och bli katt eller annat djur, talande staty, begravningsdryck för återuppståndelse som önskat djur och monster som ska ta över staden. Nora förvandlas till katt och tillbaka, och man funderar över hur det då går med kläderna. Det tar ett tag men till slut blir också det klarlagt. Just sådana problem gör att man blundar för de betydligt större – hur revorna mellan världar fungerar och hamnskiftet går till.

 

1914401_141209130251_science_star_01Frederik Pohl, ed.: Star Science Fiction stories no. 3.

Hyfsad Asimov om en kille som hellre promenerar än använder transportation upplöst i atomer, följd av en usel, rejält misogyn Bradbury om längtan till jorden för Marspionjärer – mannen fixar så att det är som hemma, och överraskar hustrun. Clarke bidrar med en rätt tråkig novell om en undervattensjägare som skyddar valar mot hajar, medan Del Reys “Alien” var trevlig att läsa även om personerna var väl karikerade. Dick i högform om hur marknaden driver på med nya versioner, här är det de på 50-talet aktuella kärnvapenskyddsrummen som var och en skulle ha i trädgården men det kunde lika gärna handlat om dagens hemdatorer eller telefoner. En novell av Gerald Kersh var knappast sf men berättelsen om en svårt ärrad soldat som överlevt sedan 1500-talet tack vare en lyckad mixtur var välskriven och underhållande. Richard Mathesons zombienovell klarade sig genom att den samtidigt handlade om ett gäng ungdomar som just utökats med en nybörjare, medan Chad Olivers novell om en utomjording på besök hanterar xenofobi på ett utmärkt sätt. Klart aktuell. Liksom Bradburys novell handlar Vances om svårigheter att anpassa sig till ny miljö, men Vance gör det på ett utmärkt sätt. Och slutligen är Williamsons novell om robotisering av arbete äkta god sf som står sig utmärkt även om det alltid är lite lustigt att läsa om hålkort (som jag själv jobbat med).

 

1Q84del3Haruki Murakami: 1Q84. Tredje boken.

Ännu en bok om parallella världar, eller rättare sagt en trilogi. Handlingen fortsätter direkt mellan delarna och bör läsas i ett svep. Det finns ytterligare några fantasyelement i böckerna där en roman skriven av en ung flicka redigeras av en av huvudpersonerna. Romanen beskriver en värld med två månar och små människor som kan komma ut ur munnen på döende. Den andra huvudpersonen är en kvinna som ägnar sig åt att mörda män som förgripit sig på kvinnor. De två huvudpersonerna har blivit förälskade i varandra i skolan och på ett plan handlar trilogin om hur de försöker hitta varandra många år senare. Böckerna är välskrivna och engagerande, inte minst i berättelserna om religiös fanatism och sexuella övergrepp. Översättaren (eller författaren) har dock missat när det på Essoskylten står “En tiger i din bil”.

 

GamesNeithMargaret St. Clair: The Games of Neith.

St. Clair är ju bättre i det korta formatet men den här romanen var ändå en trevlig läsning. Och dessa halva dubbel-ACE är ju rimligt långa dessutom. SF-elementet var både klassiskt och inte: Parallella universa med energiflöde mellan dem som kan förhindras av ett virus med D-aminosyror. Kul med många referenser till Norge och Oslo, och hyggligt vettig beskrivning av religiös fanatism. Observera undertiteln: “Was she woman – or space monster?”

.

 

The-Earth-Gods-Are-ComingKenneth Bulmer: The Earth Gods Are Coming.

Dubbel med förra, och lustigt nog med nordiska namn som blonda Gerda och löjtnant Bergquist. Och rätt lustig historia, där mänskligheten skickar ut androider till planeterna i galaxen för att predika att människan kommer. Det trasslar till sig när en astronaut följer med kapseln med androiden och tar jobbet som profet själv. Som helhet kan detta läsas som satir över kristen mission i Afrika. Inte så tokigt faktiskt.

.

 

skalpelldansenJenny Milewski: Skalpelldansen.

Psykologisk skräck med helt annat allvar än Yuko. Det bästa med Yuko var miljön, studentkvarteren i Linköping och skildringen av hur det kan vara att vara utländsk student. I Skalpelldansen befinner vi oss i stället mest i Stockholm. Huvudpersonen Jonas Lerman skriver en roman med namnet Skalpelldansen som handlar om en galen kirurg som torterar och mördar unga kvinnor. Mycket likartade mord sker samtidigt och Jonas börjar tvivla på om hans skrivande har koppling till dem. En fast punkt i hans tillvaro är en cancersjuk dam, annars är det rätt kaotiskt. Handlingen är spännande men det är inte det viktigaste med boken, som framför allt handlar om skuld, föräldrars ansvar för sina barn, författares ansvar för vad de kan inspirera till liksom om vänskap i allmänhet och knytning till syskon. Personerna är levande och vältecknade, och miljöerna känns äkta. Naturligtvis finns det riktigt otäcka passager, men genom den analytiska tonen blir det inte outhärdligt. Det finns ett övernaturligt inslag som kanske inte var absolut nödvändigt men förstärkte handlingen. Boken fick ligga ett tag eftersom jag inte var hundraprocentigt förtjust i Yuko, men den här var utmärkt.

 

nomadplaneten_framsidaEmanuel Blume: Nomadplaneten.

Det skrivs en hel del hård sf på svenska för barn och unga, men det är långt mellan böckerna för vuxna som får förlita sig på anglosaxiska verk. Därför är det oerhört glädjande med en bok som Nomadplaneten som är rymd-sf som baseras på verklig fysik – fast med tiden undrar man i alla fall vad som är verkligt. Osäkerheten finns också hos personerna, speciellt berättaren, och det gör att traditioner från Clarke och Asimov blandas upp med känslan i många av Dicks verk. En nomadplanet är precis vad det låter som – en planet som kommer farande från något annat solsystem. Det sättet att färdas mellan solsystem har föreslagits tidigare och det finns ett helt avsnitt om sådana “World Ships” i The Encyclopedia of Science Fiction. Det är alltså i och för sig inte märkligt om det finns artefakter på och i planeten. Handlingen rör sig mycket kring personerna som åkt i ett rymdskepp från jorden till planeten, och konflikter framför allt mellan militär och vetenskapsmän. Man kanske kan hoppas att detta inte är alldeles realistiskt. Det hade kanske varit bra med en kort bakgrund för fler personer, inte minst den arrogante militären. Språket är utmärkt och handlingen spännande, så det här är ett riktigt trevligt tillskott till sf skriven på svenska! För egen del uppskattar jag speciellt den där osäkerheten kring vad som egentligen sker.

 

OccupyMeTricia Sullivan: Occupy Me.

Tricia Sullivan är en av mina absoluta favoriter och det här tror jag är hennes absoluta mästerverk. Jag har i alla fall nominerat den till Hugon. Det är inte helt lätt att beskriva vad boken handlar om, men huvudpersonen och berättaren är en ängel som i alla fall ibland har vingar men som förlorat en del av sig själv. Hon arbetar som flygvärdinna i början och det passar bra för hon är vänlig och hjälpsam, och stark. Också inledningsvis stöter vi på en väska som snarast är en portal till andra tider och världar. Den kan t ex släppa ut en flygande dinosaurie. Boven i dramat är en mångmiljonär som vill vara odödlig, och miljön är t ex en soptipp, ett djursjukhus i Edinburgh och en oljeplattform. Handlingen är rejält spännande även om det ibland är lite svårt att hänga med. Det finns massor av humoristiska poänger och språket är perfekt.

 

GeekFeministKameron Hurley: The Geek Feminist Revolution.

Essäsamling av en av hedersgästerna på årets Swecon, med en del överraskande personliga och självutlämnande betraktelser. Dessa handlar bland annat om hennes diabetes och om hur hårt det amerikanska sjukvårdssystemet kan slå, om hennes ungdomsrevolter, och naturligtvis om hennes skrivande. Det finns artiklar om hur Hugopriset kidnappades av högerextremister och om den skeva skildringen av kvinnor i sf. Tonen är uppriktig, ibland aggressiv, och man rycks med i hennes resonemang.


Stockholm 15-17 juni

Västerås 17-18 november

10-11 februari