Archive for the 'Böcker' Category

Böcker lästa i maj 2017

sister-mineNalo Hopkinson: Sister Mine.

Hopkinsons Brown Girl in the Ring var en trevlig läsning när voodoo-kultur blandades med drogmaffia i Torontos slum. Den här gången har det tyvärr blivit för mycket inblandning av mytologi och religion i en annars småtrevlig historia om systrars relationer. Systrarna är dessutom siamesiska tvillingar som skilts åt, och halva släkten är gudar, spöken far omkring och modern är en gigantisk havsvarelse, flygande matta används som transportmedel – ja det blir för mycket. Men språket var kul.

 

the-stars-are-legion-final-coverKameron Hurley: The Stars Are Legion.

Efter att ha blivit lätt besviken på God’s War var det med viss oro jag gav mig in i denna likaså hyfsat våldsamma historia. Men då så mycket roligare att få uppleva en av de bästa sf-romaner jag läst! Här är alla kvinnor, planeterna är biologiska varelser liksom rymdfarkosterna och vapnen – som skjuter små bläckfiskar. Behövs ett kugghjul i planeten blir helt enkelt en kvinna gravid och föder fram det. Själva historien är kanske lite väl brutal och feodal men en odyssé genom planetens inre blev både en beskrivning av hur den är uppbyggd och hur några individer samspelade. Det här är en fristående roman och eftersom det just är världsbygget som är intressant är det en stor fördel.

Böcker lästa i april 2017

ConvertsIan Watson: Converts.

Idérik sf baserad på genetisk modifiering via virus som påverkar alla celler så att det inte bara är avkomman som ändras. Här blir man det man innerst inne vill bli, och det är kanske inte alltid så lyckat. Klart trevlig att läsa, stundtals spännande men framför allt underhållande och lätt kritisk mot framför allt företagare som saknar etisk kompass. Vetenskapligt inte särskilt trovärdig.

 

TooLikeAda Palmer: Too Like the Lightning.

Fascinerande, originell men inte alldeles lättillgänglig, klart politisk sf satt på 2400-talet då samhället globalt indelas i några grupper som närmast är besläktade med gillen. Huvudpersonen som är en massmördare berättar och vänder sig ibland till läsaren, han refererar ofta till upplysningen och dess filosofer, och han umgås med världens ledare. Dessutom har vi en pojke som kan få liv i sina leksaker. Tyvärr slutar berättelsen ganska abrupt och det är bara att vänta på fortsättningen i de kommande delarna. Men ändå är detta en av den senaste tidens största läsupplevelser.

 

utrensning_pocketSofi Oksanen: Utrensning.

En ruskig men synnerligen stark och välskriven roman om Estland och hur det kan vara att leva där efter kommunismens fall, speciellt när man inte protesterat tidigare. Dessutom ett utmärkt porträtt av en flicka som hamnat i Vladivostok och kommer tillbaka till Estland via Tyskland som utnyttjad prostituerad.

 

 

Böcker lästa i mars 2017

Walter Jon Williams: The Praxis.

En blandning av Jane Austen och space opera tyckte en i bokcirkeln, och så kanske man kan se den här militär-sf-boken som är första delen i en trilogi. Själv blev jag mycket irriterad på de depraverade kadetterna som drack öl, tittade på tv och intrigerade. Ansvariga militärer ägnade sig åt sitt fotbollslag i stället för att försvara sig. Dessutom fanns en rejält gammalmodig syn på kvinnor som i alla fall i de övre klasserna förväntas sluta arbeta när de gifter sig. Nog måste det ses som en dystopi om samhället inte utvecklats mer på 10000 år från nu. Här fanns också andra varelser än människor, och de var ju knappast mer sympatiska. Osannolik var också förväxlingshistorien som kunde vara hämtad ur en gammal saga, och med två osympatiska huvudpersoner blir det ju inte så mycket kärlekshistoria heller. Tack vare viss humor är boken i alla fall läsbar, och den inledande räddningsscenen var hyggligt spännande.

 

Chris Beckett: Daughter of Eden.

I Dark Eden hamnade en kvinna och en man på en planet utan sol, där värme kom inifrån. Del två, Mother of Eden berättade om hur dessas ättlingar klarat sig trots problemen med inavel, och där behandlas framför allt hur samhällen bildas. I del tre, Daughter of Eden, är det snarare hur religioner bildas och stärker gemenskaper och samtidigt fördjupar konflikter. En spoiler är att släktingar från jorden dyker upp, och en minnesvärd replik av en av dem är att de borde stanna och förbättra genpoolen – dvs att männen skulle ha samlag med planetens kvinnor. Boken var klart läsvärd men jag saknade det påtagliga sf-inslaget i den första boken. Här blir det mer fantasy, vilket kanske är att vänta när det utvecklas till en trilogi.

 

Stina Stoor: Bli som folk.

Det här är kanske inte egentligen fantastik men samtidigt är det magisk realism genom att novellerna är berättade ur ett barns perspektiv, och då är nästan allt magiskt. Dessutom är språket alldeles underbart med väster-bottendialekt.

.

.

John Carnell, ed.: New Writings in SF 1.

Antologi från 1964. Den klart starkaste novellen var “Man On the Bridge” av Brian Aldiss, med dystopiskt tema i stil med 1984, där intellektuella sitter i koncentrationsläger för att inte störa balansen i samhället. Mindre sannolik men starkt symbolisk är den man som hjärnopererats för att eliminera det undermedvetna. Jag hade hyfsat trevligt när jag läste John Rankines “Two’s Company” där de två knappt talar med varandra innan de råkar ut för en olycka på planeten som är under terraformning, även om det var rätt svårt att hänga med i själva den heroiska räddningen. “Haggard Honeymoon” av Joseph Green och James Webbert var lite lustig så här på kvinnodagen: På en planet där uran utvinns drabbas män av mentala störningar som blir mindre om de får ha med sig sin nyblivna hustru. Eftersom kvinnor inte drabbas hade det kanske varit möjligt att bara låta dem arbeta med brytningen? Nej kvinnorna lagade mat åt männen. Damien Brodericks “The Sea’s Furthest End” behandlade revolt i det galaktiska imperiet; rätt tjatigt faktiskt. Den ansträngt humoristiska “Key to Chaos” av Edward Mackin skulle antagligen vara kritisk till företagskultur men saknade poänger.

Nisi Shawl: Everfair.

Det verkade så bra. Jag hade så gärna velat gilla den här boken, som på skyddsomslag och “Historical Note” uppges ge en alternativ historia där den oerhörda förintelsen av svarta i Kongo (10 miljoner!) hade kunnat förhindras bara genom några steampunkiga uppfinningar. Så här beskriver jag den i SF-Forum 129:

Västerlandet i vid mening har under lång tid betett sig avskyvärt mot befolkningen i de områden som upptäckts och visat sig vara befolkade, speciellt om det dessutom finns naturtillgångar. Ett av de värsta är den förintelse som den belgiske kungen Leopold II ansvarade för i den afrikanska region som i dag kallas Kongo-Kinshasa. Det är osäkert hur många han lät mörda men siffran 10 miljoner är sannolikt en underskattning. Detta skedde under perioden 1870-1908, och metoden var att med hot och våld få folk att utvinna framför allt naturgummi och leverera till den belgiske kungens bolag. Förhållandena blev bara obetydligt bättre när det i stället blev den belgiska staten som skötte regionen. Tvångsarbetet fortsatte och vita kolonister betraktades som i allt överlägsna den inhemska svarta befolkningen. Den lilla förändringen 1908 berodde mycket på internationella protester, där också svenska missionärer bidrog – se kapitlet “En civilisationens utpost” i Sven Lindqvists Utrota varenda jävel. Orättvisor på närmare håll ledde 1884 till bildningen i England av “The Fabian Society”, en närmast socialdemokratisk organisation som ville förändra utan att göra revolution, och som kom att bli grunden till Labourpartiet. Genom pengar från speciellt en rik skådespelare kunde organisationen grunda London School of Economics, som fortfarande är en tankesmedja för politiker.

Nisi Shawl, som tidigare skrivit en del noveller, har nu skrivit en alternativhistoria med utgångspunkt från dessa händelser. Här används resurserna till att köpa loss Kongo från Leopold II i stället för att grunda en skola, detta i syfte att skapa ett idealsamhälle med jämlikhet i alla hänseenden. Det illustreras bara alltför tydligt i de relationer som beskrivs: Vi möter lesbisk kärlek, äktenskap där mannen är betydligt yngre liksom kärlek där etnicitet, religion och samhällsklass inte betyder något. Tanken är också att skapa en fristad dels för afrikaner som förföljts av Leopold, dels för svarta amerikaner som vill återvända till Afrika.

Steampunk-elementen i boken har framför allt att göra med något drivmedel som man aldrig får riktigt förklarat, men möjligen är det kärnkraft eftersom Kongo är rikt på uran. I alla fall används den för både belysning och att driva luftskepp, vapen och handproteser som är plågsamt nödvändiga efter bestraffningar. Författare som Charles Stross har kritiserat steampunk för att den glorifierar den brittiska viktorianska eran med dess kolonialism, och Nisi Shawl har instämt i att steampunk är en reaktionär litteratur. Det är därför glädjande att se att steampunk kan användas också i en bok som kritiserar i alla fall de värsta avarterna av kolonialism, även om man måste konstatera att det är tveksamt om det är “rätt” att utifrån försöka skapa ett samhälle även om intentionerna är de bästa.

Som så ofta med ny fantastik går det inte att klassificera boken som sf eller fantasy. Det finns klara sf-element: Det är en alternativhistoria med teknologiska uppfinningar som vi inte har ens i dag. Samtidigt kan en afrikansk medicinman bota en skottskada hur lätt som helst. Hur boken än klassificeras är den en intressant och lyckad roman. Inte minst är den ett imponerande projekt som ger sig på en av mänsklighetens mörkaste perioder. Boken är dessutom vacker som ting, med en framsida där vi ser en svart människas hand och handprotes. Språket är utmärkt och vi får lära känna många intressanta människor – kanske väl många så att det blir svårt att hålla ordning på relationerna. Till viss hjälp finns en lista över persongalleriet, men egentligen är det ett misslyckande när det behövs. Miljöerna i Europa är hyfsat skildrade, men det som borde varit det väsentligaste, den afrikanska miljön, känns inte riktigt trovärdig, och det gäller också det nya samhället och dess organisation. Inte heller kriget mot Leopolds soldater känns riktigt övertygande, och vi får aldrig riktigt känslan av hur bestialiskt de betett sig även om det antyds. Några spännande episoder finns men det är knappast det viktigaste i boken.

 

Eva Holmquist: Diligentia.

Den första delen i denna trilogi om ett generations-rymdskepp hade jag svårigheter att komma in i, se min recension i SF-Forum 120. Också nu vid en omläsning hade jag problem med början, där många personer presenteras. Kanske det beror på deras namn som är lika men ovanliga – Lola, Mela, Vala. Något stort problem är det inte och det finns en lista över personerna i slutet av varje del. Det kan väl inte vara en hemlighet att rymdskeppet kommer fram till en planet som dessutom visar sig vara beboelig. Här utvecklas relationerna och personerna samtidigt som spänningarna som finns redan i första delen fördjupas mellan konservativa traditionalister och de mer utvecklingssinnade. Handlingen är spännande och medryckande, och det känns lite som att läsa en ungdomsbok av Heinlein. Inget dåligt betyg alltså.

 

Keith Laumer: Dinosaur Beach.

Underbar fartfylld tidsreseroman från 1971 där uppdrag och identiteter är oklara och handlingen utspelar sig i många tidsåldrar där vi inte bara möter dinosaurier utan också sjörövare. Och genom att tiden slår knut på sig själv är det inte så lätt att hålla reda på om ens älskade är den gamla damen eller den unga flickan. Onekligen behövs det tidspoliser men hur ska de hålla reda på härvan?

 .

.

Toni Jerrman, ed.: Finnish Weird 3.

En samling utmärkt fantastik översatt från finska. Tre noveller stack ut speciellt: Anne Leinonens fantasy om ett troll eller en varulv som tas om hand av en kvinna, Johanna Sinisalos sf med cyklande chimpanser och Magdalena Hais suggestiva skräckfantasy om en gammal begravningsplats dit ungdomar kommer för att spela och dricka. Men de övriga var det heller inget fel på.

 .

.

Ingmar Karlsson: Arvet från Bagdad.

Undertitel: Hur det grekiska vetandet bevarades och berikades. Speciellt intressant var skildringen av kulturen på Sicilien, och diskussionen om varför den arabiska kulturen ganska plötsligt upphörde. I dag finns knappast någon vetenskap i den muslimska världen, och Karlsson förklarar det med att auktoritära sunnitiska härskare ansåg att all kunskap redan fanns och beskrevs i Koranen. Dessutom fick denna eller annan text inte tryckas utan måste skrivas med kalligrafi, så tryckpressar förbjöds.

Böcker lästa i februari 2017

Blodsskifte_OmslagEbokEva Holmquist: Blodskifte.

Det här är urban fantasy som uppenbart är skriven för unga, men det hindrade inte en gammal gubbe att ha riktigt trevligt. Tempot är högt från start och det är lätt att komma in i handlingen. Personteckningen fungerar för ändamålet och speciellt huvudpersonen Nora är intressant. Handlingen utspelar sig i Jönköping och jag känner inte till staden själv men den skildras på ett sätt som gör att den verkligen känns bekant. Mycket snabbt får vi veta att det finns revor mellan världar där det går att komma igenom, och vid en olycka sker ett “blodskifte” som gör att Nora kan hamna i den parallella världen där det finns gott om fenomen som närmast hör till sagorna: personer som kan byta hamn och bli katt eller annat djur, talande staty, begravningsdryck för återuppståndelse som önskat djur och monster som ska ta över staden. Nora förvandlas till katt och tillbaka, och man funderar över hur det då går med kläderna. Det tar ett tag men till slut blir också det klarlagt. Just sådana problem gör att man blundar för de betydligt större – hur revorna mellan världar fungerar och hamnskiftet går till.

 

1914401_141209130251_science_star_01Frederik Pohl, ed.: Star Science Fiction stories no. 3.

Hyfsad Asimov om en kille som hellre promenerar än använder transportation upplöst i atomer, följd av en usel, rejält misogyn Bradbury om längtan till jorden för Marspionjärer – mannen fixar så att det är som hemma, och överraskar hustrun. Clarke bidrar med en rätt tråkig novell om en undervattensjägare som skyddar valar mot hajar, medan Del Reys “Alien” var trevlig att läsa även om personerna var väl karikerade. Dick i högform om hur marknaden driver på med nya versioner, här är det de på 50-talet aktuella kärnvapenskyddsrummen som var och en skulle ha i trädgården men det kunde lika gärna handlat om dagens hemdatorer eller telefoner. En novell av Gerald Kersh var knappast sf men berättelsen om en svårt ärrad soldat som överlevt sedan 1500-talet tack vare en lyckad mixtur var välskriven och underhållande. Richard Mathesons zombienovell klarade sig genom att den samtidigt handlade om ett gäng ungdomar som just utökats med en nybörjare, medan Chad Olivers novell om en utomjording på besök hanterar xenofobi på ett utmärkt sätt. Klart aktuell. Liksom Bradburys novell handlar Vances om svårigheter att anpassa sig till ny miljö, men Vance gör det på ett utmärkt sätt. Och slutligen är Williamsons novell om robotisering av arbete äkta god sf som står sig utmärkt även om det alltid är lite lustigt att läsa om hålkort (som jag själv jobbat med).

 

1Q84del3Haruki Murakami: 1Q84. Tredje boken.

Ännu en bok om parallella världar, eller rättare sagt en trilogi. Handlingen fortsätter direkt mellan delarna och bör läsas i ett svep. Det finns ytterligare några fantasyelement i böckerna där en roman skriven av en ung flicka redigeras av en av huvudpersonerna. Romanen beskriver en värld med två månar och små människor som kan komma ut ur munnen på döende. Den andra huvudpersonen är en kvinna som ägnar sig åt att mörda män som förgripit sig på kvinnor. De två huvudpersonerna har blivit förälskade i varandra i skolan och på ett plan handlar trilogin om hur de försöker hitta varandra många år senare. Böckerna är välskrivna och engagerande, inte minst i berättelserna om religiös fanatism och sexuella övergrepp. Översättaren (eller författaren) har dock missat när det på Essoskylten står “En tiger i din bil”.

 

GamesNeithMargaret St. Clair: The Games of Neith.

St. Clair är ju bättre i det korta formatet men den här romanen var ändå en trevlig läsning. Och dessa halva dubbel-ACE är ju rimligt långa dessutom. SF-elementet var både klassiskt och inte: Parallella universa med energiflöde mellan dem som kan förhindras av ett virus med D-aminosyror. Kul med många referenser till Norge och Oslo, och hyggligt vettig beskrivning av religiös fanatism. Observera undertiteln: “Was she woman – or space monster?”

.

 

The-Earth-Gods-Are-ComingKenneth Bulmer: The Earth Gods Are Coming.

Dubbel med förra, och lustigt nog med nordiska namn som blonda Gerda och löjtnant Bergquist. Och rätt lustig historia, där mänskligheten skickar ut androider till planeterna i galaxen för att predika att människan kommer. Det trasslar till sig när en astronaut följer med kapseln med androiden och tar jobbet som profet själv. Som helhet kan detta läsas som satir över kristen mission i Afrika. Inte så tokigt faktiskt.

.

 

skalpelldansenJenny Milewski: Skalpelldansen.

Psykologisk skräck med helt annat allvar än Yuko. Det bästa med Yuko var miljön, studentkvarteren i Linköping och skildringen av hur det kan vara att vara utländsk student. I Skalpelldansen befinner vi oss i stället mest i Stockholm. Huvudpersonen Jonas Lerman skriver en roman med namnet Skalpelldansen som handlar om en galen kirurg som torterar och mördar unga kvinnor. Mycket likartade mord sker samtidigt och Jonas börjar tvivla på om hans skrivande har koppling till dem. En fast punkt i hans tillvaro är en cancersjuk dam, annars är det rätt kaotiskt. Handlingen är spännande men det är inte det viktigaste med boken, som framför allt handlar om skuld, föräldrars ansvar för sina barn, författares ansvar för vad de kan inspirera till liksom om vänskap i allmänhet och knytning till syskon. Personerna är levande och vältecknade, och miljöerna känns äkta. Naturligtvis finns det riktigt otäcka passager, men genom den analytiska tonen blir det inte outhärdligt. Det finns ett övernaturligt inslag som kanske inte var absolut nödvändigt men förstärkte handlingen. Boken fick ligga ett tag eftersom jag inte var hundraprocentigt förtjust i Yuko, men den här var utmärkt.

 

nomadplaneten_framsidaEmanuel Blume: Nomadplaneten.

Det skrivs en hel del hård sf på svenska för barn och unga, men det är långt mellan böckerna för vuxna som får förlita sig på anglosaxiska verk. Därför är det oerhört glädjande med en bok som Nomadplaneten som är rymd-sf som baseras på verklig fysik – fast med tiden undrar man i alla fall vad som är verkligt. Osäkerheten finns också hos personerna, speciellt berättaren, och det gör att traditioner från Clarke och Asimov blandas upp med känslan i många av Dicks verk. En nomadplanet är precis vad det låter som – en planet som kommer farande från något annat solsystem. Det sättet att färdas mellan solsystem har föreslagits tidigare och det finns ett helt avsnitt om sådana “World Ships” i The Encyclopedia of Science Fiction. Det är alltså i och för sig inte märkligt om det finns artefakter på och i planeten. Handlingen rör sig mycket kring personerna som åkt i ett rymdskepp från jorden till planeten, och konflikter framför allt mellan militär och vetenskapsmän. Man kanske kan hoppas att detta inte är alldeles realistiskt. Det hade kanske varit bra med en kort bakgrund för fler personer, inte minst den arrogante militären. Språket är utmärkt och handlingen spännande, så det här är ett riktigt trevligt tillskott till sf skriven på svenska! För egen del uppskattar jag speciellt den där osäkerheten kring vad som egentligen sker.

 

OccupyMeTricia Sullivan: Occupy Me.

Tricia Sullivan är en av mina absoluta favoriter och det här tror jag är hennes absoluta mästerverk. Jag har i alla fall nominerat den till Hugon. Det är inte helt lätt att beskriva vad boken handlar om, men huvudpersonen och berättaren är en ängel som i alla fall ibland har vingar men som förlorat en del av sig själv. Hon arbetar som flygvärdinna i början och det passar bra för hon är vänlig och hjälpsam, och stark. Också inledningsvis stöter vi på en väska som snarast är en portal till andra tider och världar. Den kan t ex släppa ut en flygande dinosaurie. Boven i dramat är en mångmiljonär som vill vara odödlig, och miljön är t ex en soptipp, ett djursjukhus i Edinburgh och en oljeplattform. Handlingen är rejält spännande även om det ibland är lite svårt att hänga med. Det finns massor av humoristiska poänger och språket är perfekt.

 

GeekFeministKameron Hurley: The Geek Feminist Revolution.

Essäsamling av en av hedersgästerna på årets Swecon, med en del överraskande personliga och självutlämnande betraktelser. Dessa handlar bland annat om hennes diabetes och om hur hårt det amerikanska sjukvårdssystemet kan slå, om hennes ungdomsrevolter, och naturligtvis om hennes skrivande. Det finns artiklar om hur Hugopriset kidnappades av högerextremister och om den skeva skildringen av kvinnor i sf. Tonen är uppriktig, ibland aggressiv, och man rycks med i hennes resonemang.

Böcker lästa i januari 2017

altered-carbonRichard Morgan: Altered Carbon.

Dystopi med stora klasskillnader, där det går att ladda upp en backup och placera i ett nytt “fodral”, något dock katoliker vägrar vilket leder till komplikationer i handlingen. Som i huvudsak är en deckarhistoria där huvudpersonen får i uppdrag att ta reda på vem som gjort ett försök att mörda en av de rika. En hel del intressanta idéer men alltför mycket thriller.

 

tiptreeJames Tiptree, Jr.: Her Smoke Rose Up Forever.

Novellsamling som jag läst under lång tid, som innehåller några av Tiptrees absolut bästa, t ex “Houston, Houston, Do You Read?” och “The Screwfly Solution”. Det här är riktigt klassiska feministiska sf-noveller.

.

.

 

naondelMaria Turtschaninoff: Naondel. Krönikor från Röda klostret.

I denna bok får vi veta bakgrunden till Röda klostret, och den är en våldsam uppgörelse med kvinnomisshandel i alla dess former. Berättelsen är mycket välskriven och trots att den är detaljerat beskrivande är den spännande. En antydd magisk kraft spelar viss men inte avgörande roll, medan den orientaliskt inspirerade världen och de på olika sätt skickliga kvinnorna är väl tecknade. Lite väl rå för att sättas i händerna på små barn, men å andra sidan känns boken mer som ungdomsbok än Anaché. Rekommenderas varmt.

 

byworlderPoul Anderson: The Byworlder.

Första-kontakten-historia med en alien som snurrar runt i en satellit i stället för att landa, och som det är svårt att få kontakt med. Eftersom satelliten tycks ha ett kraftfullt vapen är båse USA och Kina måna om att upprätta kontakt, och det leder till en hel del trassel. Det rätt osannolika paret som räddar situationen är en bohem och en kvinnlig forskare, båda från USA förstås. Knappast Andersons bästa, men visst, lite underhållande i alla fall.

 

dumontHarriet Dumont: The Incorrigible.

Denna pseudonym är väl bevandrad i fantastiken, men här är det mer kunskap om piratskepp och erotik som lyser igenom i vad hon själv kallar piratsnusk. Det förekommer en hel del sex av olika slag, rätt mycket våld och spänning även om det ibland är lite svårt att ta allt på allvar. Kul att läsa var det hur som helst.

 

alfa_och_omegaOskar Källner: Alfa och Omega.

Liksom samlingen Munins skärvor innehåller denna bok noveller som tidigare är publicerade på andra ställen, och det gör förstås att jag redan läst några av dem. De flesta är helt klart sf, men den jag nu läste om och mest fastnade för, “Stockholms drottning”, måste kallas fantasy med sina drakar. Den har en utmärkt skildring av Stockholm och engagerande personer och var riktigt spännande. Superhjälteberättelsen “Memento mori” grep mig också och där var våldet väl integrerat i historien.

 

enda-vagenAnna Jakobsson Lund: Enda vägen.

Denna avslutande del gjorde det ännu mer tydligt att trilogin om Systemet handlar om svårigheterna att göra revolt mot ett totalitärt system och svårigheterna att veta vilka man då egentligen kan lita på. I den här delen är också platsen och miljön tydligare, något jag tyckte var sämre framför allt i del två där jag undrade var vi egentligen befann oss. Det som är riktigt bra i de tre delarna är beskrivningen av relationerna mellan huvudpersonerna, som i första delen inte har några varmare känslor för varandra men det utvecklas speciellt i tredje delen. Även om det kan vara tröttsamt med telepatiska förmågor som var så vanliga i 60-tals-sf så hanteras de på ett intressant sätt i denna trilogi där en av personerna har missbrukat droger för att dämpa tankeläsningen. Böckerna är helt klart ungdomsböcker men det hindrar inte att i alla fall jag hade stor glädje av att läsa dem, och spännande var de. Dock bör de läsas ihop – speciellt när jag tog tag i del två hade jag svårt att komma ihåg personerna från del ett.

 

sahmedSaladin Ahmed: Throne of the Crescent Moon.

I bokcirkeln diskuterade vi vad denna orientaliskt/tusen-och-en-natt-inspirerade roman egentligen handlade om, och vi landade i att det fanns flera linjer. En ondskefull kraft som vi inte får veta så mycket om försöker komma åt tronen som dessutom har magiska krafter, och det görs genom att ghouler (hamnskiftande ökendemoner) angriper byar. En mer socialistiskt eller Robin Hood-liknande figur vill också komma åt tronen men använda den för att fördela rikedomarna mer rättvist. Den röda tråden i handlingen handlar om den gamle ghouljägaren och hans nyfrälste adjutant, hur dessa försöker lösa problemen och inte minst deras kärleksrelationer. Även om framför allt början och delvis avslutningen är avskräckande blodiga är det en härlig historia med vältecknade miljöer och personer som verkligen engagerar.

 

Böcker lästa i december 2016

chambersBecky Chambers: The Long Way to a Small, Angry Planet.

Återigen en fantastiskt trevlig äkta sf-roman av en nykomling! En riktigt sympatisk hjältinna, Rosemary, som kommer till ett nedgånget rymdskepp med en mycket blandad besättning med individer från olika solsystem. Även om det finns en hel del handling med expeditioner till planeter och överfall av rymdpirater så handlar denna rymdopera framför allt om individerna, besättningen på rymdskeppet och deras relationer till varandra. Vi har kärlekshistorier mellan skeppets AI och en tekniker, och mellan Rosemary och en ödleliknande alien. Allt skildrat med härlig humor som gör att man stortrivs.

 

1q84-forsta-boken-april-juniHaruki Murakami: 1Q84. Första boken.

Vissa trilogier innehåller böcker som kan läsas fristående, och visst, redan denna första del är klart intressant med sin parallellvärldsberättelse och den är väl berättad med två parallella handlingar. Berättelsen fortsätter dock ganska omedelbart i del två och jag återkommer därför!

. 

.

.

brevcosmos2Brev från Cosmos 2.

Här finns flera utmärkta noveller om varelser, närmast skräck. Pål Eggerts novell anknyter till hans roman Borde vara död, här med “anden i flaskan”. En annan jag direkt minns är Erik Odeldahls “Alpha & Omega”, men det finns flera pärlor i denna elektroniska gratispublikation. Det finns också en utmärkt informativ artikel om Lovecrafts monster av experten Martin Andersson, och recensioner av nyskriven svensk fantastik. Men snälla, skilj på vilrum och vilorum!

cooper_uncertainEdmund Cooper: The Uncertain Midnight.

En sf-roman från 1958 där en man tinas upp efter att ha varit djupfryst 146 år. Under tiden har det varit kärnvapenkrig och en central AI har tagit över makten med hjälp av androider. Dessa skildras på ett intressant sätt och en “kvinnlig” android utvecklar en känsla för musik och litteratur, och blir till slut förälskad i mannen. Samtidigt finns människor som protesterar mot androidväldet och revolterar. Välskrivet och intressant.

 

O_Karlsson_Roten till det onda_V2.inddIngmar Karlsson: Roten till det onda. Uppdelningen av mellanöstern 1916-2016.

En alldeles utmärkt genomgång av orsakerna till eländet i mellersta östern i dag, med start i uppdelningen av det osmanska riket av Frankrike och England och skapandet av en judisk stat utan hänsyn till befolkningen.

 .

.

.

deus_iraePhilip K. Dick & Roger Zelazny: Deus Irae.

Underbart surrealistisk postapokalyptisk berättelse med mängder av humoristiska referenser till kristendomen. Kändes helt klart mest som Dick. Fantastiska karaktärer som den helt extremitetslöse hjälten och den elaka superdatorn. Rekommenderas å det varmaste!

 .

.

.

1q84-andra-boken-juli-septemberHaruki Murakami: 1Q84. Andra boken.

Direkt fortsättning på bok ett. Återkommer efter bok tre!

.

.

.

.

.

implied-spacesWalter Jon Williams: Implied Spaces.

Underhållande sf om världen om några tusen år när gigantiska datorer och artificiella “pocket universes” skapar förutsättningar för en spännande om än inte alltid helt sannolik berättelse som startar på en fantasyvärld med drag av arabisk kultur. En katt fungerar som avatar för en superdator, och döden är i princip avskaffad. Doppar man sig i en pool med nanobotar fixar den så man blir som ny igen. Faktiskt undrar man ibland om inte hela handlingen sker inuti en dator. Det hindrar inte att det är kul att läsa, även om det knappast är den form av sf som säger något om världen av i dag.

aldrig-ensammaAnna Jakobsson Lund: Aldrig ensamma.

Andra delen i trilogin och denna gång med klar lokalisation till ett framtida London.

.

.

.

.

mammuten-1-250x351Torill Kornfeldt: Mammutens återkomst. De utdöda arternas andra chans.

Populärvetenskap när den är som bäst, med engagemang, kloka etiska funderingar och personliga upplevelser. Det kanske inte var just mammuten som fastnade även om det är nog så intressant att tänka sig att de skulle kunna motverka klimatförändringar, utan det jag funderat vidare på är tanken att man skulle kunna modifiera de alger som lever i symbios inuti korallernas celler så att algerna skulle klara högre vattentemperatur.

Böcker lästa i november 2016

spanth-213x300Cristina Jurado and Leticia Lara, eds.: Spanish Women of Wonder.

En ebok vars engelska översättning kickstartades genom crowdfunding och kom ut lagom till BCon, sf-antologi skriven helt av kvinnliga spanska författare. Flera noveller har fastnat bra i minnet. “The Infestation” handlar om en attack av insekter, illustrerad med några kemiska reaktioner, först omvandlingen av arakidonsyra till prostaglandin, men utan anknytning till berättelsen vad jag kunde förstå. Starkast intryck gjorde nog Laura Ponces “The Storm” där en militärattaché kommer till en planet som inte längre har kontakt med omvärlden vilket belyser kulturella skillnader. Jag minns också mycket väl Sofia Rheis “Techt” som handlar om hur språk förstörs av förenklingar och “Team Memory” av Carme Torras som behandlar minne. Överhuvudtaget en utmärkt antologi som recenserats i Strange Horizons.

 

myrealchildren_jo-waltonJo Walton: My Real Children.

Det här är en alternativ-världs-historia där vi får följa skeendet från den punkt där tidslinjerna skiljs åt – förlovning ingås – till att kvinnan bor på ett hem och minns de båda skeendena. I de två tidslinjerna får vi en utmärkt skildring av England under efterkrigstiden och det tänkbara scenariot där vi fick ett kärnvapenkrig. Samtidigt handlar det främst om relationer, där den ena linjen innebär ett olyckligt äktenskap med en man som visar sig vara homosexuell och i den andra ett liv med en lesbisk kvinna. I hög grad läsvärd. Recension i Strange Horizons.

 

odinsbarn_storpocketSiri Pettersen: Odinsbarn.

Första delen i trilogin Korpringarna. Boken marknadsförs som ungdomsbok och denna gång kan jag hålla med, även om den absolut är läsvärd för äldre. Det hindrar inte att det finns en hel del våld och sex. Huvudpersonen Hirka är människa och därför svanslös i ett samhälle där alla är troll, och utifrån detta blir det en spännande berättelse med hjältemod och utanförskap. Samtidigt är både personer/troll väl tecknade och den nordiska naturen utmärkt igenkännbar. Mer i Bokhora.


Swecon i Stockholm 15-17 juni

Worldcon 75, Helsingfors 2017