SFSF:s julmöte 19 december 2010
Familjen Alroth (David, Nanna, Janne, Jacob) och Anna Davour i mitten
Mårten Svantesson, Gunnar Gällmo, Anna Gustafsson Chen, Ahrvid Engholm
Traditionellt har SFSF ett julmöte som många gånger varit hemma hos ordförande Carolina, men i år var vi i Forodrims lokaler på Kungsholmen. Ett 15-tal fans hade mött upp för att dricka glögg med lussekatter, äta julskinka och risgrynsgröt, prata sf, ge varandra julklappar och inte minst, lyssna på Anna Davour (Åka) som pratade om steampunk. Som vanligt kunde jag inte låta bli att anteckna.
Anna Davour
Åka berättade att Jeter, Blaylock och Powers skickade runt en bok mellan sig om hur det var att vara fattig i London förr, och att detta kanske var det utlösande för steampunk. Jeters första var Infernal Devices, medan Powers Anubisportarna i själva verket är pre-viktoriansk. Utmärkande för steampunk är den synliga teknologin – kugghjulen syns, och på Åkas blog om steampunk i Sverige finns en bild på en mekanisk fågel som hon modifierat så att den är genomskinlig. Åka nämnde också steampunkmusik, och eftersom jag missförstod en hel del av vad hon berättade (jag lyssnar aldrig på den typen av musik) har jag rättat i enlighet med ett mail hon skickade: Abney Park vill vara steampunk efter att ha tröttnat på goth, medan andra annekteras av olika obskyra skäl, som Doctor Steel, ett slags industri-hiphop, och Rasputina som klär sig i viktorianska underkläder och spelar cello. Den svenska boken Expeditionis planeta Teitus som nyligen recenserats i DN är ett utmärkt exempel på steampunk. Åka retar sig dock på språkfel: ”äro” används inte bara i pluralis. Åka tror att den stora toppen på steampunkeran kanske är förbi, och kanske det nya är varianten dieselpunk, som bygger på 30-talets Art Deco. Ett exempel på detta är filmen Sky Captain and the World of Tomorrow, som jag faktiskt sett själv med behållning.
Steampunk i sin moderna form startade (kanske) 1987 med Jeters Infernal Devices, och Jeter var den som uppfann namnet steampunk. 1995 kom Paul Di Filippos The Steampunk Trilogy, och 2009 exploderade fältet efter en artikel i New York Times. Nu publiceras massor av steampunk. Välkänd är Cherie Priests Boneshaker, men Åka irriterar sig på att fokuset så helt ligger på prylar och attribut. De är roliga, men inte som bärande ingrediens i litteratur. Samtidigt gillar hon inte puristerna som tycker att det absolut måste finnas en anknytning till vår egen värld, ungefär som alternativhistoria. Novellsamlingarna Steampunk och Steampunk Reloaded innehåller historier i helt andra världar. Där finns berättelser om barnarbetare, gruvmiljöer och ångteknik, och ren fantasy.
Åka avslutade den trevliga genomgången med en egen idé till alternativhistoria, som ledde till att jazzen utvecklades i Sverige i stället för i USA. Den hoppas jag att man får läsa med tiden!
BEM's Blog 