Tomas i Paestum
Eftersom vi nu är många inom svensk fandom som tycker att det är dags för en svensk Eurocon så var det självklart att jag åkte till Fiuggi där omröstningen om Eurocon 2011 skulle ske. Dessutom längtar man ju till Italien, inte minst i mars när man vill ha lite värme. Det var förstås inte det man fick; vi t o m bilade i snö, och det blåste och var rejält kallt ibland. Jag och Margareta bilade i alla fall runt i syditalien under en vecka, och såg bl a Ostia Antica, Pompeji och Paestum, något jag verkligen sett fram emot.
Kongressen
Sten och Dessi vid middag
Vi bodde på kongresshotellet där allting försiggick. Där åt vi frukost, lunch och middag tillsammans med alla andra kongress-deltagare, och hade mycket trevligt. Måltiderna tog upp en stor del av kongresstiden.
Kongressen inleddes med en måttligt intressant programpunkt, The American writer’s strike repercussion on USA television Sci-Fi med tre personer som på olika sätt arbetar med Star Trek, Lolita Fatjo och Larry och Janet Nemecek. Vi fick se mängder av bilder av författare och skådespelare från Star Trek när dessa demonstrerade våren 2008 under strejken. Vi fick veta att strejken gav ungefär hälften av vad de ville. En effekt var en ökning av reality tv, vilket kan sänka ackordet för de ordinarie skådespelarna. Strejken ledde också till att den nya Star Trek-filmen blev försenad.
Thomas Mielke med fru vid middag
Den tyske författaren Thomas Mielke talade om The Legend of Varus: ”Arminus (Hermann the German) meets Orlando furioso, men först berättade han att han gick på sin första sf-kongress 1957. Han har skrivit en hel del sf men konstaterat att han inte kan leva på det även om han fått priser som t ex Robert Sheckley Award på 20 000 euro. Han skriver i stället historiska romaner, gärna med gamla hjältar som Gilgamesh och Attila. Han har nu översatt eller snarare skrivit om Ludovico Ariostos Orlando furioso vilket kräver att man är väl insatt i den aktuella historien och förstår skämten. Berättelsen är en samling medeltida äventyrshistorier utan moral. Hur ska man förklara medeltida hedersbegrepp?
Boken Die Varus-Legende handlar om slaget i Teutoburgerskogen, som år 9 avbröt romarnas frammarsch norrut. På den ”tyska” sidan stod Arminius (Hermann) med sin gerilla, och romarna leddes av Varus som varit kansler hos Herodes och tidigare stoppat ett uppror i Judéen. Slaget har senast utnyttjats för propagandasyften av Hitler, men redan Luther använde Arminius i sin propaganda mot påven i Rom och gav honom namnet Hermann. Enligt Mielke har Angela Merkel planer på att fira 2000-årsminnet av slaget vid ett monument i Teutoburgerskogen men han anser att det är alltför förknippat med Hitler.
Thomas Mielke var en trevlig person som vi träffade en hel del under kongressen. Med i bagaget hem följde också hans tyskspråkiga 500 sidor tjocka Orlando furioso men den har vi än så länge inte läst.
Ian Watson
Ian Watson hör till mina favoritförfattare och självklart lyssnade jag därför på hans Artificial Intelligence and Story Telling, även om jag hört honom berätta en del om detta tidigare. Han inledde med en exposé över AI i litteratur och film, och drog en parallell till Fermis paradox: Var finns de artificiella intelligenserna? Watson hade talat med den svenskfödde filosofen Nick Boström om huruvida AI har medvetande och uppfattar sig själva. Kanske språk krävs för att man ska få en uppfattning om kontinuitet och därmed medvetande, och då blir historieberättandet fundamentalt. Medvetande krävs dock inte för utveckling – när mänskligheten gick från jaga/samla-kultur till agrikultur var det knappast ett medvetet val utan det var snarare en idé, en ”meme” som lyckades överleva. Om medvetande bara är en vanföreställning – varför skulle det då uppstå i en maskin? Det kan ju också, som Boström spekulerar om, vara så att vi faktiskt redan ”lever” i en datorsimulering.
Watson är skeptisk till förekomst av extraterrestriellt liv – vårt solsystem är tämligen unikt med t ex den stora månen. Det innebär att det knappast finns något som försöker förgöra oss, och vi kan nog klara av att styra bort kometer som hotar!
Bridget Wilkinson, Ian Watson, Carolina Gómez Lagerlöf
Efter en rejäl middag vidtog Eatcon, en buffet med delikatesser från olika ställen i Italien och oss ”foreign guests”. Vi passade på och bjöd på diverse svenskt bröd, kaviar, ost och lingondricka. Vin fanns i stora mängder i alla fall.
På fredagmorgonen stod Dave Lally för programpunkten UK TV SCI-FI: The current Sci-Fi situation in UK television, men särskilt ”current” var det ju inte att visa delar av TV-shower från 50- och 60-talet, som Quatermass, Skydiver, The Avengers, Danger Man och The Prisoner. Programpunkten fortsatte på lördagmorgonen med Patrick McGoohan Tribute där vi fick se det inledande avsnittet av The Prisoner samt bekanta oss med inspelningsplatsen och förlagan, den avskilda och märkligt konstlade semesterorten Portmeirion i Wales. McGoohan spelade i Danger Man samtidigt som The Saint spelades in, men han vägrade vapen och kärleksrelationer och nobbade därför att spela James Bond.
Geoffrey Landis är inte bara sf-författare utan också forskare som studerar Mars, och det var det han berättade om (för ca 15 personer) i Mars exploration and the Mars exploration Rover mission. Mariner 4 visade inte (1965) några tecken på vatten på Mars, men Viking-sonden 1976 gav bilder som tydde på att det tidigare kunde ha funnits vatten. Landningsplatsen för Rover bestämdes till vad som kunde vara en gammal flodbädd. Det fanns höga halter av svavelsyra, och pH i tidigare oceaner borde legat på 1-2, men de kan ha varit neutrala tidigare. Kiseldioxid tydde på att det tidigare kan ha funnits varmt vatten. Ett tekniskt problem är att solpanelerna dammar igen, mest beroende på små sandstormar, ”dust devils”. Den kommande Mars-sonden kommer därför att vara isotopdriven i stället för att ha solceller. Den kommer också att ha laser för att kunna förånga sten så att dessa kan undersökas spektrometriskt.
Ännu färre, kanske tio, lyssnade på en bisarr ryss som pratade om andligt inflytande på sf, samtidigt som ett bildspel med helgonbilder rullade på duken. Tyvärr vet jag inte vad han eller programpunkten hette eftersom det kommit in genom en programändring. Ikoner har så stark utstrålning att de måste täckas med silver, sol och måne påverkar olika kulturer, UV-strålar joniserar luften och hjärtat har en egen frekvens (inte pulsen!) som är individuell. Han beklagade att han inte hade mer tid att förklara detta och reinkarnation…
Eftermiddagen fylldes av programpunkter på italienska men till slut kom Eurocon 2010 presentation. Den äger rum 26-29 augusti i Cieszyn på gränsen mellan Polen och Tjeckien och nära Slovakien, därför också kallad Tricon. Staden och lokalen, universitetet, visades upp i PowerPoint, och det verkade som om man hade storslagna planer med minst 1000 deltagare. Det finns ca 2000 sängar tillgängliga. Orten fyller 1200 år samma år, och det kommer att firas. Det kommer alltid att finnas program på engelska (vilket inte var fallet i Italien…). Programmet kommer att innehålla litterära, akademiska, rollspels-, Tolkien-, Star Wars-punkter och filmer, konserter, utställningar mm.
Bruce Sterling
Meeting with Bruce Sterling innebar att denne amerikan som nu är bosatt i Turin berättade om utmaningar och möjligheter för sf. Amerikaner och britter är sf:s romare och greker. Amerikansk sf hade en nedgångsperiod under Bushadministrationen, liksom all annan kultur. Det är kris i publiceringsindustrin genom de elektroniska texterna, men fiktion behövs för att ställa moraliska frågor och ge moraliska svar. Den paranormala romansen Twilight representerar USA av idag, med den döda pojkvännen och nedbrunnen kyrka. Han kan inte bry sig om marknaden. Drivkraften är i stället sf:s möjlighet att ge ”cognitive estrangement” som kan förändra läsarens tankesätt. Det sker i subliminala budskap som hos Lovecraft, men det saknas hos E R Burroughs.
Sterling bor som sagt i Turin. ”Nietsche blev galen där men är man redan galen kanske det botar.” Han skriver italiensk sf genom att använda namnet Bruno Argento; det förändrade hans sätt att skriva. Han har lärt sig av Italo Calvino, vars bästa bok är den kompakta Invisible Cities.
I Meeting with Ian Watson and Roberto Quaglia berättade dessa om den gemensamma novellsamlingen The Beloved of My Beloved som på utsidan försetts med den säljande varningen ”Contains material which some may find offensive”, och de hade så roligt själva när de berättade om boken så jag var tvungen att införskaffa den. Till beslutet bidrog naturligtvis inte det medföljande kortet med naken blondin. Läst boken har jag dock ännu inte.
Geoffrey Landis, Mary Turzillo
På söndagen lyssnade vi bara på en programpunkt, Meeting with Geoffrey Landis and Mary Turzillo. Eftersom det bara var jag och Margareta samt en italienare som lyssnade så fick vi vara ovanligt aktiva med frågor. Detta författarpar har varit på en Clarion workshop, och de diskuterar sina berättelser med varandra och i skrivar-workshop. Deras uppfattning var att sf ska handla om hur vetenskap och teknik påverkar människors liv.
ESFS: Bridget Wilkinson, Piotr Cholewa, Roberto Quaglio, David Lally
Ett sidoprogram som pågick då och då under kongressdagarna var ESFSs allmänna möte, och det framkom där att Spanien hade visat intresse för Eurocon 2012 samt att 2014 kan bli året för nästa europeiska Worldcon, då i London. Röstningen om Eurocon 2011 hölls på lördagen kl 12.00, och ledde som bekant till att Sverige fick sin första Eurocon. Att Nova SF vann omröstningen om bästa magasin är ju också historia, men BEM passar på att gratulera! Synnerligen välförtjänt!
Totalt sett var den italienska Eurocon en intressant upplevelse. Uppenbarligen har man uppfattningen att alla kan italienska – beskrivningen i programboken av gäster, kartan över kongresshotellet och de flesta programpunkter var på italienska. När dessutom något program var på engelska satt de italienska kongressdeltagarna och pratade med varandra, eller kom helt enkelt inte. Många programpunkter hade pinsamt få lyssnare, och alltför många var ointressanta för mig – jag har inget intresse av att lyssna på Star Trek-skådespelare. Rent kulinariskt var kongressen dock utmärkt, med mycket stora och varierade luncher och middagar. Och genom att vi var relativt få som inte var italienare fick man möjlighet att umgås med dem, så jag samtalade en hel del med både Thomas Mielke och Ian Watson.
Vi svenskar utnyttjade förstås också kongressen till att göra reklam för Eurocon 2011 och Stockholm, och förutom vid ”Eatcon” så bjöd vi på lingondricka, snacks och godis på lördagskvällen när vi vunnit omröstningen. Fem medlemmar fick vi på så sätt i alla fall, och fler verkade intresserade.
BEM's Blog 