Det sjuder i Fantastiksverige

Fantastikportalen: Bortom portalen II (Fafner förlag 2018)

En utmärkt novellsamling som verkligen stämmer med de inledande orden av Anna Jakobsson Lund och Eva Holmquist, “Det sjuder i Fantastiksverige”. Tre av novellerna har vunnit i Fantastikportalens tävling, “Krafttider”, “Den andres val” och “Familjegrejen”. Den inledande novellen, “Krafttider” av Jenny Green, är en kraftfull vidräkning med män som missbrukar kvinnor, där kvinnor använder magi för att försvara sig. Relationen mellan mor och dotter känns trovärdig liksom naturen med giftiga växter. I “Den andres val” av Christian Gripenvik mobbas en pojke för att hans föräldrar av religiösa skäl inte försett honom med ett implantat i hjärnan. Den känns som ett ifrågasättande av de som undviker att vaccinera sina barn eller ge dem blodtransfusion, också det av religiösa skäl, men är samtidigt en kritik av intolerans. “Familjegrejen” av Camilla Olsson ger en utmärkt skildring av en jobbig morgon med frukost och påklädning, som går över i en skrämmande déjà vu-upplevelse. Novellen har riktigt bra balans mellan vardaglighet och skräck. Av de övriga novellerna har en publicerats tidigare, Anna Jakobsson Lunds “Revan” (Brev från Cosmos nr 2), men var trevlig att läsa om. Revan är öppningar till en annan verklighet eller dimension, och därifrån kommer märkliga varelser som kontrasterar mot en igenkännlig verklighet med en nedlagd tunnelbana. Hjälten i Gabriella P. Kjeilens “Levande död” är en kvinnlig supersoldat som modifierats till att bli närmast odödlig. Mötet med hennes tidigare vän och nu förrädare blir laddat med spänning. En tänkvärd men inte allt igenom trovärdig historia. “Porten” av K. G. Johansson är den mest välskrivna novellen i samlingen. Det är en skräckhistoria där en ung pojkes fascination och skräck för sex speglas i en hemsk och förbjuden ravin. I Hans Olssons “The Hang Man” har en man superkrafter i form av en förmåga att framkalla tentakler som griper folk, och berättelsen handlar om hur han missbrukar denna förmåga på en tunnelbanestation. Miljön känns väl igen och reaktionerna hos de anfallna är trovärdiga, men själva superkraften är alltför svår att ta på allvar. Eva Holmquists “Attentat mot Kreomen” är en klurig historia på en rymdstation där vi får träffa människor och utomjordingar som förhandlar. På klassiskt sf-vis förklaras inte termerna direkt utan det kommer senare. Berättelsen är trevlig men är lite för kort för att personer och utomjordingar ska bli riktigt tydliga. I “Jazztimmen” lyckas Lupina och Didrik Ojala på ett trovärdigt sätt skildra hur ett förtryckt folk reser sig genom att sprida information i ett radioprogram från hemliga platser. Att det är luftskepp över staden ger en steampunk-känsla åt novellen som annars kunde vara dokumentär. Den avslutande novellen, Oskar Källners “Dödens ängel”, är en välskriven sf om en jakt på varulvar ut bland rymdkolonier, och där den jagande har ett implantat som ger kontakt med en “gud”. Jakten för tankarna till hur etniska grupper förföljs och till de övergrepp som utförts i olika religioners namn. Här får vi ändå känna den förföljandes samvete och ånger. Sammantaget är det här en novellsamling som visar att svensk fantastik har stor bredd och hög kvalitet. Flera noveller behandlar förtryck och övergrepp med god psykologisk blick där fantastikelementen används för att förstärka budskapet.