Böcker lästa i januari 2018

Image result for the devil you knowMike Carey: The Devil You Know.

Den här visade sig vara en rejält underhållande thriller, en genre jag annars inte brukar gilla. Men här är det gott om humor, spöken som gör att våldet inte behöver tas på allvar, och välskildrade Londonmiljöer samt en huvudperson som har stora personliga problem och ändå lyckas på något sätt. Handlingen är visserligen en smula komplicerad men språket flyter perfekt och det är svårt att ha tråkigt i detta sällskap av levande och döda, bedragare, prostituerade och gamla poliser. Detta är första boken i en serie, och faktiskt den första bok Carey skrivit efter att ha ägnat sig helt åt serier.

 

Butler_DawnOctavia Butler: Dawn.

Xenogenesis 1. Mänskligheten har till slut lyckats förstöra jorden och i stort sett varandra, när en rymdfarkost kommer för att rädda dem. Dessa aliens är rejält märkliga utseendemässigt och skickliga genetiker – rymdskeppet är t ex helt biologiskt, och kan bilda celler där människor förvaras. Intressantast är nog just frågan om hur vänliga dessa aliens egentligen är; de tycks mest intresserade av vår arvsmassa för att öka de egna möjligheterna. Handlingen är rätt långsam i början, men tar fart när det finns en hel koloni av mäniskor på rymdskeppet som kan ha konflikter inbördes. Huvudpersonen är väl tecknad och helt klart kvinnlig.

 

Image result for juneke swedavienJohanna Juneke: Swedavien.

Ny svensk sf är alltid välkommen och även om denna dystopi anges vara första delen i en trilogi gick den utmärkt att läsa fristående. I experimentet Swedavien är alla uppkopplade och lever i en virtuell verklighet. Vardagsbestyren sköts av “malucker”, som Wells morlocker. Handlingen innebär förstås protester mot uppkopplingen, och miljön är originell och kul, och för mig välbekant: Här används den aldrig öppnade T-banehållplatsen Kymlinge och det närliggande Kista. Personerna är hyggligt tecknade och handlingen spännande utan att vara blodig. Språkligt finns en del missar, typ “vi och dem” i stället för “vi och de” men annars är det acceptabelt.

 

Image result for John Rackham: Danger from Vega.John Rackham: Danger from Vega.

Författaren är pseudonym för John T. Phillifent, och detta är en Ace Double. I en underhållande och fartfylld kort roman berättas historien om hur ett rymdskepp råkar i nöd och landar på en planet med bara kvinnor, vackra men gröna. Den planeten är dessutom invaderad av betydligt mer bestialiska utomjordingar från Vega, som tagit alla män från planeten. Och så flyter det på. Kanske inte alldeles minnesvärt, men som sagt rätt kul.

 

Image result for Avram Davidson: Clash of Star-Kings.Avram Davidson: Clash of Star-Kings.

En riktigt trevlig men kort sf eller snarare fantasy där fantastiken knappast är det väsentligaste. Några amerikaner i en liten mexikansk stad blir inblandade i en kamp mellan urgamla gudar, centrerat kring en staty i en grotta som det finns planer på att flytta till ett museum. Men det riktigt trevliga är skildringen av livet hemma hos dessa exilamerikaner, och dessutom är stilen ovanligt god för en Ace Double. Den här är dubbel med föregående.

 

GlimmeringElizabeth Hand: Glimmering.

I denna nära-framtids-dystopi som orsakas av att halogenerade kolväten lett till att atmosfären skimrar och påverkar elektriska system får vi följa en samling mycket originella individer. Centralfigur är en rik homosexuell man med AIDS som i boken inte är så behandlingsbar som nu, och till honom kommer en rockartist och till slut också dennes gravida flickvän. Relationerna och personerna är för mig bokens behållning medan själva katastrofscenariot inte känns helt övertygande, även om New York kändes igen. Den variant jag läste är en senare, modifierad utgåva och är enligt författaren inte fullt så pessimistisk som den ursprungliga.

 

Image result for Rhuddem Gwelin: The Wrathful Traveller.Rhuddem Gwelin: The Wrathful Traveller.

På baksidan citeras Lucretius, “Only religion can lead to such evil”, och det är i hög grad vad denna bok om Merlin handlar om. Det är del 2 i serien, och här har Merlin vaknat upp för att skydda en kvinna som kommer att ha historisk betydelse. Han hamnar i en by där man bygger en katedral och kommer förstås i konflikt med prästerskapet. Biskopens mannar avrättar de flesta i byn och det är bara början på ohyggligheterna som kulminerar i tre korståg. Där visar sig muslimerna vara ungefär lika grymma som de kristna, och den enda religion som här inte framställs som allt igenom ond är druidernas. Samtidigt finns individer i alla läger som är vänliga och hjälpsamma, så berättelsen blir inte fullt så nattsvart och hopplös som den kunde blivit. Med korta kapitel och spännande handling får vi en historisk roman som känns realistisk även om Merlin använder magi vid några tillfällen.

 

DevilIsDeadR. A. Lafferty: The Devil is Dead.

Det här är Lafferty i högform, och det innebär att det inte är alldeles enkelt att sammanfatta handlingen, annat än att vi får åka båt och besöka många hamnar tillsammans med ett märkligt gäng. Efter att ha besökt Grekland är vi tillbaka i USA och korsar kontinenten och lyssnar på olika historier. Inledningen som ger någon form av sammanfattning avslutas med “Is that not an odd introduction? I don’t understand it at all.” Och det är ett bra exempel på stilen som är humoristisk även om händelserna kan vara våldsamma. Varje kapitel inleds med ett citat från t ex Asimov, Chevy Chase eller bibeln. En hyfsad sammanfattning och analys finns här. Även om den ingår i en serie baserad på Argosmyten kan den absolut avnjutas ensam.

 

 

Image result for Agnes von Krusenstjerna: KvinnogatanAgnes von Krusenstierna: Kvinnogatan.

Fröknarna von Pahlen del II. Med ett lysande språk skildras här först livet på ett förlossningshem med otäckt kylig miljö och sedan livet på en hushållsskola där Agnes bor. Där utsätts hon för närmande av en lärare och blir förälskad i en annan elev. Också denna del är fantastisk i sin skildring av kvinnors känslor, och här är männen ännu mer frånvarande.

 

Image result for ian watson meatIan Watson: Meat.

Avskräckt av framsidan och baksidestexten blev jag glatt överraskad av denna berättelse som visserligen var blodig ibland men också mycket seriös i sin beskrivning av konflikten mellan djurrättsaktivister och djuruppfödare. Den börjar med att en kanin ska sättas ut i det fria och redan där anas magiska krafter från en drömvärld. Vi får också följa konflikter i familjen och med grannar, en lärare får ihop det med en elev, och en slaktarstaty får liv och blir våldsam. Där blir det möjligen i våldsammaste laget, men att kalla boken för skräck är trots allt inte helt korrekt.

 

Maria Turtschaninoff: Arra. Legender från Lavora.

Tidigare läst och kommenterad.

 

Maria Turtschaninoff: Anaché. Myter från akkade.

Tidigare läst och kommenterad.

 

Maria Turtschaninoff: Maresi. Krönikor från röda klostret.

Tidigare läst och kommenterad.

 

Maria Turtschaninoff: Naondel. Krönikor från röda klostret.

Tidigare läst och kommenterad.

 

När jag nu läser om dessa böcker för att förbereda för en paneldiskussion på sf-kongressen Vinter i Uppsala slås jag av några likheter och skillnader. Språkligt är alla böckerna en njutning och jag hittar ingenting att anmärka på. Faktiskt skulle jag inte haft något emot finlandssvenska vändningar men jag hittar bara någon enstaka ordföljd som inte känns som rikssvenska. Att det är en och samma värld antyds genom detaljer som att det nämns att ullen i Arra-boken kommer från akkade. Naturen är viktig och magisk kanske speciellt i Arra och Anaché. I alla finns starka kvinnor som huvudpersoner, och de har övervunnit svåra problem och speciellt i Arra utanförskap och trakasserier. Men när det gäller männen ser det olika ut. I Arra som närmast är en sagobok får huvudpersonen sin prins som naturligtvis är ädel, men inte bara det utan det finns andra män som försvarar henne, och några kvinnor som en syster och mamman som framställs som elaka eller oförstående. I Anaché är många män riktigt onda och huvudpersonen gifts bort med flickan Nansal som inte vet att Anaché egentligen också är flicka, men det utvecklas till en fin relation. Anachés far framställs mest som påverkad av yttre tryck och till slut som en förvirrad åldring som faktiskt mer väcker medkänsla än ilska, och Nansals far är vänlig och hjälpsam. Medan i Maresi och Naondel är männen obegripligt onda, hänsynslösa och egocentriska, med enstaka undantag som där de i stället framställs som svaga. Alla fyra böckerna är naturligtvis feministiska men jag oroas över glidningen mot en onyanserad syn på männen. Min favorit bland dessa är fortfarande Anaché. När jag läste den förra gången tyckte jag att den var långsam i början men det tyckte jag inte alls denna gång utan fann den helt perfekt balanserad. Slutligen är det trist att böckerna har rekommendationen 12-15 år, dels för att de absolut bör läsas av äldre, och dels för att framför allt Maresi och Naondel har inslag av sexuellt våld som det kan vara bra att föräldrar åtminstone känner till när 12-åringar läser dem.

0 Responses to “Böcker lästa i januari 2018”



  1. Leave a Comment

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s




Swecon 2019


%d bloggers like this: