Böcker lästa i december 2017

RiverBeesKij Johnson: At the Mouth of the River of Bees.

Utmärkt och mycket brokig novellsamling, där många av berättelserna handlar om djur, som den eponyma historien om en enorm bisvärm och den kanske starkaste om en kvinna som försöker leva med vargar för att förstå dem. Vackert språk och vältecknade personer, även om kvinnan i den mest välkända och prisbelönta novellen, “Spar” är svår att förstå sig på. Den handlar om hur hon har samlag med en alien i ett liten räddningskapsel i rymden, och också den är absolut originell och läsvärd.

 

algblomning_framsidaSten Rosendahl: Algblomning.

Stockholm om 200 år, när en kosmisk katastrof gjort att det bara finns plankton att äta. Detta förklaras inte tillräckligt väl, men det framtida Stockholm är intressant och både Centralen och Kaknästornet känns igen. Underklassen bor under jord och de rika ovanför, som i Wells Tidsmaskinen. Riktigt hur det har blivit så får man gissa. Själva intrigen är en detektivhistoria som visar sig vara annat än den först verkar. I denna framtid finns tänkande dammsugare och hotellrum med virtuella verkligheter. Även om själva intrigen inte är så fängslande gör miljön och sf-inslagen detta till en trevlig debut.

 

shadowboxerTricia Sullivan: Shadowboxer.

Tricia Sullivan är en briljant fantastikförfattare som tecknar utmärkta porträtt av starka och originella kvinnor. Denna bok är nog riktad till en yngre publik men jag hade trevligt när jag läste om den unga kvinnliga boxaren som har svårt att tygla sin ilska när hon blir påhoppad och som kämpar mot orättvisor och ren ondska. Historien innehåller en del magi som knappast förklaras så det är väl snarast fantasy, inte minst hur barns själar stjäls för att förlänga liv. Den amerikanska boxningsmiljön känns trovärdig medan Thailand, speciellt de magiska skogarna, inte riktigt håller.

.

forsta-hosten-bla-gryningE. P. Uggla: Första hösten.

Dystopisk skräckroman satt i Sverige i nära framtid. Pollen från genmanipulerade växter förvandlar människor till zombier, och vi får följa en kvinna som ansvarar för genmanipuleringen och försöker finna en lösning, samt hennes syster som försöker få kontakt med henne. Trevliga miljöbeskrivningar från olika delar av landet, och hyfsat väl skildrade personer. Däremot störde det mig med allt splatter och osannolika händelser som när man lyckas starta och köra ett tåg från Skåne till Norrland. Vetenskapen kändes inte heller trovärdig, och språket hade för många missar till exempel dem istf de/dom och att “att” tagits bort till och med på nya ställen.

 

CrashingSunsEdmond Hamilton: Crashing Suns.

Klassisk Space Opera som ingår i samlingen Crashing Suns. Den kom ursprungligen i Weird Tales 1928 och handlar om hur “The Interstellar Patrol” räddar vårt solsystem från ett annat som med ljusets hastighet närmar sig för att ersätta sin egen slocknande sol med vår. Faktiskt rätt underhållande att läsa även om “suspension of disbelief” fick tillämpas rätt ofta.

 .

.

den_okuvliga_friheten_framsida_480x711Per Anders Fogelström: Den okuvliga friheten.

Denna aldrig tidigare publicerade roman av den unge Fogelström (skriven 1939 men tryckt 2017) är ett exempel på den grupp svenska dystopier eller utopier (skillnaden är hårfin) skrivna av etablerade författare som tyskan Ulrike Nolte identifierat. Ett förord och en utmärkt inledning med mängder av foton om Fogelströms tidiga verksamhet är kanske det bästa med boken, även om berättelsen är intressant med sin skildring av ett nazi-tyskt maktövertagande i Sverige. Det skildras genom tre delar för 1942, 1947 (felaktigt kallat 1957) och 1952. Personerna är inte så fylligt tecknade och miljöerna är svåra att placera, och den lilla kärlekshistorien är sällsynt blek. Men skildringen av antisemitismen är adekvat och bara alltför aktuell.

 

VanguardAlphaBrian Aldiss: Vanguard from Alpha.

Utomjordingar från Alpha Centauri har fått upprätta en bas på månen och planerar att invadera Jorden. Inte helt obegripligt eftersom deras sol håller på att bli en nova. Knappast Aldiss bästa, men lättläst och spännande. Också utgiven som Equator.

 .

.

.

GiantsJohanna Sinisalo & Toni Jerrman: Giants at the End of the World.

Många starka “weird” noveller, kanske speciellt “Undine” av Maria Turtschaninoff som anknyter till Maresi, Emmi Itärantas “The Bearer of the Bone Harp” med klar inspiration från Kalevala, Anni Nupponens “The River God” om en flickas relation till naturgudar och inte minst den sista, “Giants at the End of the World” av Leena Likitalo som fint skildrar en kontakt mellan två skuldtyngda människor i en säregen miljö.

 

BlåRullgardinenAgnes von Krusenstjerna: Den blå rullgardinen.

Fröknarna von Pahlen del I. Det här är första delen av sju. Språket är vackert men ålderdomligt med pluralformer på verb, “ej” och “icke”, men fina naturbeskrivningar och framför allt väl skildrade kvinnor. Männen som förekommer bedrar eller är udda. Riktigt trevlig klart feministisk roman, och det är svårt att förstå att boken orsakade skandal när den kom ut 1930.

 

 

cosmicpuppetsPhilip K. Dick: The Cosmic Puppets.

Knappast Dicks viktigaste verk och ovanligt nära fantasy, när Ormus och Ariman slåss om en liten stad i Virginia. Typiskt Dick är overklighetskänslan när huvudpersonen mer och mer förstår hur hans barndoms stad förändrats. Den kosmiska kampen är inte helt lätt att begripa men det är ju också rätt typiskt. I alla fall klart läsvärd.

.

.

OrmusCarl Jonas Love Almqvist: Ormus och Ariman.

När nu Ormus och Ariman förekom i Dicks roman plockade jag fram Gunnar Gällmos nyutgåva. Nu handlar den ju inte så mycket om de två gudarna utan är mer en satir över kanslisvenska och politik, där till exempel ordet sekreterare härleds ur säck.

 .

.

TheGanymedeTakeover(1stEd)Philip K. Dick & Ray Nelson: The Ganymede Takeover.

En komplicerad och idétät invasionsroman satt i en framtid i USA – men faktiskt också i Norge. Här finns konflikt mellan vita och svarta, ledda av Percy X (lustigt nog kallad Percy Y på baksidan), psykiatrisk terapi genom “sensory deprivation”, androider och metoder att få fantasier att bli verklighet. Rätt svårt att få ordning på handlingen men massor av kul idéer.

 

DraculaBram Stoker: Dracula.

Även om själva grundtanken med vampyrer känns märklig om den inte tolkas symboliskt så är denna roman från 1897 riktigt trevlig att läsa både genom miljö- och personbeskrivningar. Språket flyter och handlingen förs fram i de korta kapitlen som är dagboksanteckningar skrivna av de inblandade personerna. Det fungerar utmärkt. Boken har blivit stående och jag har tänkt läsa den under “Neglected Novel Reading Month” men det blev december i stället för november.

Advertisements

2 Responses to “Böcker lästa i december 2017”


  1. 1 Calle 22 January 2018 at 10:28

    Hej!
    Tack för en bra blogg! Jag hittar många tips genom dig! Jag måste dock påpeka en sak eftersom jag såg att du klagat på en bok som använde ”dem” istället för ”de/dom”. Korrekt svenska är de och dem. Man kan skriva ”dom” men det är talspråk varför vissa böcker har med det i dialogen men inte i den löpande texten.

    I övrigt är jag som sagt ett fan av vad du skriver!

    Mvh
    Calle

    • 2 bugeyedmonsters 22 January 2018 at 11:26

      Tack! Jag var kanske otydlig. För mig känns det helt fel när det står t ex “Dem går”. “De går” och “Dom går” är däremot OK.


Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s




Swecon 2019

Advertisements

%d bloggers like this: