Böcker lästa i november 2017

FallenMoonIan Watson: The Fallen Moon.

Det här är andra halvan av Watsons stora Mana-epos, som behandlar konflikter mellan människor och aliens, och inte minst mellan människor, på en avlägsen planet. Kräver helt klart att första delen läses först, men då är det rejält givande, även om naturlagar inte alltid respekteras.

.

MemoryManIan Watson: Memory Man & Other Poems.

Denna samling innehåller en del dikter från Mana-böckerna som känns som vackra sagosånger. Vidare en del personliga dikter från resor och upplevelser, politiska dikter, och inte minst en hel del vad jag betraktar som riktiga sf-dikter, med aspekter på tid, rymd och andra planeter. Här används diktformen för att förmedla sf-känslor som knappast kommer fram i prosa.

.

Stormvinge_x1400l-720x1024Oskar Källner: Stormvinge.

Förvisso är detta en ungdomsbok men att det samtidigt är en på många sätt klassisk sf-historia kunde ha fått framgå bättre av utsidan. Det är också en hästbok, även om hästarna här har vingar och kan flyga. Ett lamt försök till förklaring är att gravitationen är låg – men då hade det knappast funnits tillräckligt med atmosfär för att det skulle gå att flyga i alla fall. Nåväl, suspension of disbelief brukar man ju få använda ofta. Hur som helst är boken riktigt trevlig att läsa och stundtals spännande, och både miljöerna på den främmande planeten och personerna är skickligt tecknade.

AutumnAli Smith: Autumn.

Trots att detta är en relativt kort roman får Ali Smith in en hel del intressant och aktuellt. Den är satt efter Brexitomröstningen vilket påverkar stämningen, och den handlar om en konststuderande som ofta besöker en medvetslös 101-åring som hon träffat som barn. Hon skriver en uppsats om en kvinnlig, verklig popkonstnär som gjort en bild med Christine Keeler, och hennes historia kommer också in i boken. Förutom den medvetslöses drömmar är boken helt realistisk till skillnad från vad Ali Smith annars skrivit, och den är kanske inte fullt i klass med How to be both.

WindIn2Kenneth Grahame: The Wind in the Willows.

Den upplaga jag läste hade Arthur Rackhams underbara illustrationer, och även om detta helt klart är en barnbok är den väl värd att läsa av vuxna, både för sina fascinerande karaktärer och fina miljöskildringar. Lite egendomligt för en vuxen att grävlingar, råttor och paddor är ungefär lika stora, men det är väl knappast konstigare än att de ror eller kör bil. Det krävs också fantasi för att acceptera att en del av bostäderna faktiskt är gamla ruiner som ju borde ha varit alltför stora. Samtidigt känns det speciellt relevant i England med sina romerska ruiner.

Nils Håkanson: Ödmården.

Det här är en märklig och originell bok, och det är alltid kul att läsa något helt nytt. Språket är kanske det viktigaste i den och det är en blandning av gammalsvenska, slang och holländska. Det gjorde att det inte alltid var så lätt att förstå; det tog ett bra tag innan jag förstod att “voetbal” betyder fotboll. Samtidigt var det riktigt kul att försöka tolka orden, och ofta var man tvungen att uttala för att förstå. Berättelsen är en krönika skriven av en “archivarie” och det gör att det saknas personer att engagera sig i vid läsningen. Befolkningen i norra Uppland bor i hålor och de får det lite bättre när man lyckas få ström ur en nedfallen reaktor, men när den inte längre fungerar blir det riktigt illa. Söderut finns en ockupationsmakt som tycks härstamma från Nederländerna som försvunnit i havet efter några hundra år. Det om inte annat gör att berättelsen är science fiction. Övriga i sf-bokcirkeln var inte lika förtjusta.

polyglotta_wolffLina Wolff: De polyglotta älskarna.

En fascinerande, realistisk roman som på ett plan handlar om manuskriptet till boken “De polyglotta älskarna” och hur detta manuskript blir läst, solkat med urin och slutligen uppeldat. Manuskriptet binder ihop handlingen som är delad i tre avsnitt, och som alla handlar om relationer mellan män och kvinnor, inte så mycket kärlek som sex, och här är kvinnorna, framför allt den första vi träffar, de starka både fysiskt och psykiskt.

RiverBankKij Johnson: The River Bank.

Boken kallas “A sequel to The Wind in the Willows” redan på omslaget, och det är så pass många referenser till den boken att de bör läsas tillsammans. Stilen och berättelsen är absolut trogna originalet, och illustrationerna av Kathleen Jennings förstärker stämningen. Det nya är framför allt att två kvinnliga djur, en kanin och en mullvad flyttat in i flodstranden. Mullvaden är deckarförfattare medan kaninen är äventyrslysten, och det ger en extra krydda till historien, som dessutom är rejält spännande.

getxinfo (2)H. G. Wells: Tidsmaskinen.

Den mest klassiska av alla tidsreseberättelser har nyöversatts av Oskar Källner så att språket blivit mer modernt och begripligt för nya läsare. Uppdelningen i morlocker och eloier känns måttligt sannolik i dag men kan ses som en satir över klassamhället. Skildringen av jorden i den mycket avlägsna framtiden kan nog ha inspirerat både Vance och Stapledon. Kul att läsa, och mycket kortare än jag mindes.

Advertisements

0 Responses to “Böcker lästa i november 2017”



  1. Leave a Comment

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

w

Connecting to %s




Stockholm 15-17 juni

Advertisements

%d bloggers like this: